Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Nat. Fransén, Nya Testamentet på svenska 1526—1541 (Prof. Natan Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2o8 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
kant i svenskan». Stave kunde uttalat sig bestämdare. Ordet är väl
belagt i fornsvenskan från landskapslagarna och fram till nyare tid,
även i den här berörda betydelsen. Detta blott som exempel på Staves
säkra metod och stora noggrannhet.
Franséns fatala förbiseende av det relaterade förhållandet kan
endast förklaras av att han antingen icke läst Staves framställning,
som han dock omnämner, eller endast hastigt ögnat i den. I varje fall
är hans framträdande här ett flagrant prov på bristande vetenskaplig
noggrannhet, vilken illa harmonierar med den docerande och
förebrående ton han använder mot tidigare forskare inom området.
Jag skall nu gå närmare in på det material, varpå Fransén stöder
sin nya epokgörande upptäckt. Han tar till en början (sid. 122) upp
till granskning de exempel, jag i Bibelsvenskans medeltida ursprung
1929, s. 21 f., 27 f.1 meddelat som prov på NT:s avvikelser från
Septemberbibeln 1522 och från Gustav Vasas Bibel.2 Genom att ställa
textställena från Halberstadtbibeln 1522 vid sidan av mina exempel anser
sig Fransén kunna uppvisa, att NT:s översättning återgår på sistnämnda
källa. Det första exemplet i jämförelsen är från Uppenbarelseboken
1: 16, 19: 15, där det i GVB heter: itt skarpt tweäggiat swerd, i Sept.: eyn
scharff zweyschneyttig Schwerd, i NT: it swerd huast på bådha sidhor
och i Halb: eyn swert to beyden syden scharp. Redan detta första
exempel icke blott vederlägger författarens hypotes utan avslöjar
otillförlitligheten i hans akribi och lösligheten i hans metod. Om han hade gått
ett par blad längre fram i mitt ovan citerade arbete (a. a. s. 198), hade
han funnit, att NT:s formulering ordagrant överensstämmer med samma
textställe i den medeltida översättning av Uppenbarelseboken, som
ingår i Svenska Medeltidens Bibelarbeten II och som sannolikt är
översatt av nådendalsmunken Jöns Budde, vilken verkade i slutet av
1400-talet. Det fornsvenska belägget lyder: Swärdh hvvast vppa (a) badha
sidhor. Detta kan omöjligen vara påverkat av Halberstadtbibeln.
Uttrycket är en ordagrann översättning av Vulgatas och Erasmus’
»gladius utraque parte acutus». NT:s översättning kan också vara
självständig men om någon påverkan föreligger, kommer den utan tvivel
från MB II, från vilken NT i en hel del andra fall övertagit både former
och formuleringar (se a. a. s. 198 t.). Nästa exempel Upp. 14: 4 lyder:
GVB: Thenne äro köpte . . til en förstling, Sept.: Disze sind erkauft . .
zu erstlingen, NT: Thenne äro köpte . . till fremsta fruct, Halb.: Dysse
synt gekoft . . dat . . de ersten fruchte. Här gäller det översättningen av
latinets primitiae, vilket betyder »det första av något», särskilt det första
alster (t. ex. av djur eller växt), som gavs som offer. Ordet frukt i
betydelsen avkomma av levande varelse är vanligt i dåtidens språk och
förekommer på andra ställen i NT och GVB. NT:s översättning kan
1 Citerat från separat = Nysvenska Studier 8, sid. 193 f., 198 f.
2 Nya Testamentet 1526 förkortas här: NT och Gustav Vasas Bibel: GVB.
Septemberbibeln: Sept. och Halberstadtbibeln: Halb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
