Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Hjalmar Holmquist, Handbok i svensk kyrkohistoria, III (Utgivaren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Schartaus fromhetstyp uppe i övre Norrland» (s. 23). Læstadianismen,
som är en kulturellt och geografiskt begränsad Lapplands-företeelse, får
höga lovord: en väckelse av »oanad räckvidd», en »häpnadsväckande
religiös förnyelse» (s. 25). Bunyans »Kristens resa» hänföres till »engelsk
evan-gelikal litteratur» (s. 44), men evangelikalismen är den lågkyrkliga
parallellen inom anglikanska kyrkan till metodismen och framväxte i
senare delen av 1700-talet. Karakteristikerna av högkyrkligheten i Lund
och lågkyrkligheten i Uppsala äro träffande i sina kortfattade
formuleringar. På ett ställe talas om »den för lågkyrkligheten karakteristiska
känslosamheten» (s. 58). Innerligheten vore väl mera träffande, men
fråga är om generaliseringen står sig. Man kan tänka på Martin
Johansson å ena sidan och E. G. Bring å den andra. Theodore Parker torde
tillmätas för stor betydelse i vårt lands religiösa liv, då han här har fått ett
eget stycke; allrahelst som hans »gloria för alltid försvann» redan 1867
genom en mot honom kritisk tidningsuppsats (s. 73). Som exempel på
dogmatisk ortodox åskådning i kyrkomötet nämnes Waldenström (s. 82),
men nog fanns det många andra, som bättre illustrera en sådan
åskådning. F. ö. får Waldenström och hans rörelse liksom frikyrkorörelsen
i sin helhet en objektiv och klarläggende behandling, ehuru här och var nya
åsikters utbredning betecknas med orden agitation eller propaganda. 1
fråga om både Örebro missionsförening och Pingströrelsen är det oriktigt
att tala om »alliansfärgad uppfattning» (s. 104 f.). Båda äro baptistiska
samfund av en mycket exklusiv karaktär. Frågan om arbetarrörelsen
och kyrkan kan givetvis icke få en utförlig behandling, men något vidare
synpunkter kunde ha fått rum i framställningen.
Kapitlet om religiös och kyrklig konst under 1800-talet är ett
tacknämligt tillägg. Mycket nyttigt och i hög grad behövligt är avsnittet om
de övriga nordiska kyrkorna, omkring 100 sidor koncentrerad
upplysning i frågor, som de teologie studerandena hittills icke fått mycken
klarhet i.
Slutligen några rättelser. S. 12 står, att Wieselgren på Oscar I:s
initiativ 1830 kallades till Stockholm; 1830 är väl korrekturfel för 1850.
S. 45 står det, att missionsinstitutet i Lund flyttades till Stockholm 1845,
men s. 67 står den riktiga uppgiften, d. v. s. att det skedde tio år senare.
S. 54 nämnes Brings artikel »Om kyrkan» i Svensk kyrkotidning 1854.
Denna artikel, som förnämligast utgjorde ett referat av Kliefoths arbete i
samma fråga, började införas i tidskriftens första n:r, april 1855. På s. 61
sker en fatal förblandning av två kolportörer med likartade namn. Den
där nämnde Näs Per Persson avföll aldrig till syndfrihetsläran och blev
icke utesluten, ej heller emigrerade han till Amerika. Allt detta gäller
om en man från Dalarna, som hette Säs Per Persson. Den s. k.
sakramentslagen av 1855 var ju en förändring av Missg.-balkens I kap. 2 §,
och upphävdes med den nya strafflagen av den 16 febr. 1864, kap. 7,
icke år 185g såsom här (s. 64) uppges. S. 136 t. förekommer uppgiften,
att Harnacks Das Wesen des Christentums översattes till svenska av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
