Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 2. Läraretiden i Västerås 1681—92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5-2
ERIK BERGGREN
för tjänsten, då han »icke något prof wist hvarken orando eller
dis-putando». Konsistoriet kan icke uträtta något för Boethius’
häftighets skull och avbryter sammanträdet. Här hade nu
konsistoriets medlemmar fått ett säkerligen icke ovälkommet tillfälle att
ta hämnd för Boethius’ tidigare anmärkningar och tillvitelser. Man
är mycket förfasad över hans hårda ord och uppträdande och
dömer den felande att ingå med en skriftlig »deprecation», »hvari han
erkänner sin hastighet och deprecerar sitt procedere och utlofvar
sig intet vidare härefter med sådant konsist, och dess ledamöter
oroa vilja, afhållande sig så länge från konsist:i session, till dess
deprecation behörigen ingiven är».1 Men Boëthius är ingalunda
tillfreds med domen. Det är tydligt, att det nu gäller viktigare saker
för honom än blott en avbön. En sådan kunde han ju avge, det
visar hans beteende året förut. Han erkänner också i brev till Kungl.
Maj:t, att han talat »altför hårdt oc owahrsamt». Nej, nu gällde
det något mer än formaliteter, det gällde en sakfråga av största
vikt, den nämligen om en ovärdig och inkompetent person2 skulle
föredragas framför en kunnig. Han vädjar således i en skrivelse
till Kungl. Maj:t, där han anhåller, att konungen måtte se till hans
uppsåt och ej så mycket till orden. Saken remitteras åter till
domkapitlet, som avger samma utslag som tidigare. Åter vänder sig
Boëthius till Kungl. Maj:t nu tydligen med en vidlyftig skrivelse,
där han påtalar alla de brister som vidlåda skolornas skötsel och
vissa andra områden av den biskopliga ämbetsförvaltningen. I ett
i tonen hövligt brev till biskopen 1690 förklarar Boëthius, varför han
sett sig nödsakad att framdraga dessa brister, som han ju icke först
nu med anledning av anklagelsen berört. I brevet omtalar han en
specifikation på försummelserna i skolornas skötsel, som han ett år
tidigare (1689) framlämnat till eforus. Försummelserna datera sig
enligt Boëthius från biskop Carlssons ämbetstillträde. Tydligen
gällde de främst läsundervisningen i trivialskolan och disputa-
1 Ibdm, s. 11.
2 Om Aroselius, se Muncktell, a. a., 2, s. 343 f. »Eljest var han icke någon
förgiftig, mindre någon klyftig man, utan ansågs för den enfaldigaste af alla
i Capitlet.» En ödets ironi var det, att denne Boëthius’ antagonist blev hans
efterträdare i Mora. Han blev emellertid föga avhållen av sina församlingsbor
bl. a. på grund av en närighet, som tog sig sådana former, att biografens epitet
om honom »enfaldig» synes få en god bekräftelse (se Muncktell, a. a., s. 344).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
