Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 5. Boëthius’ fängelsetid 1698—1710 och senare öden. Hans författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
5. Boëthius’ fängelsetid 1698—1710 och senare
öden. Hans författarskap.
På Nöteborg hade Boëthius till en början en tämligen dräglig
tillvaro. Hans fängelse var ej hårt och han åtnjöt god omvårdnad.
Men hans villkor försämrades, då han vägrade att utnyttja det
lilla underhåll han som fånge tilldelats. Han synes ha levt av det
han kunde få av frikostiga vänner.1 Då ryssarna 1702 intogo
Nöteborg öppnades Boëthius’ fängelse genom bombardemanget mot
slottet. Ryssarna lära ha erbjudit honom sitt skydd, men han avböjde,
enligt Svedberg, under hänvisning till att han var »en fånge av
Swerige».2 Han fick då bege sig till Viborg, dit han ankom i dec.
1702 efter en svår resa, som så när kostat honom livet.3 Här i
Viborg visade landshövdingen Anders Lindehielm och dennes hustru
stor välvilja mot Boëthius. Han fann sig emellertid snart
föranlåten att avstå från de förmåner, landshövdingen beviljat honom,
då denne tydligen gjort invändningar mot hans uttalade åsikter.
Det är f. ö. ett genomgående drag hos Boëthius, att han ställer sig
avvisande till gåvor från sina meningsmotståndare och även, som
vi nyss sett, till det underhåll, som utmätts åt honom av den
fientliga statsmakten. Han levde under resten av Viborgstiden tidvis i
stor misär och hade ofta icke medel till den enklaste föda. Hjälpen
från vännerna var av alltför sporadisk natur.
Emellertid hade hans hustru 1704 vänt sig till Kungl. Maj:t med
en supplik för att utverka mannens befrielse. Denna tillstyrktes av
rådet och i aug. 1704 utfärdade konungen brev med befallning, att
Boëthius skulle försättas på fri fot.4 För Boëthius var det emellertid
omöjligt att taga emot den erbjudna nåden. Han stod kvar vid sin
ståndpunkt och sina krav på sammankallandet av ett nationellt möte,
som skulle rätta misstagen i styrelsen och besluta om en konungens
och hela folkets bättring och omvändelse. Han framlägger på nytt
dessa synpunkter i ett långt brev till konungen av 11 nov. 1704.
1 Redan vid avresan från Stockholm fick han 50 daler silvermynt, som
hopskjutits av präster i Stockholm. Senare finnas flera bevis på liknande
gåvor i hans brevväxling.
2 Se Jesper Swedbergs Lefwernes Beskrifning, s. 57.
3 Se hans egen skildring hos Loenbom, a. a., s. 26.
4 Akterna i denna sak i Historiska handlingar, 3, s. 142 och 185.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
