Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erik Berggren, Jacob Boëthius och hans opposition mot det karolinska enväldet - 6. Oppositionens karaktär, dess tids- och idéhistoriska sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB BOËTHIUS OCH HANS OPPOSITION
2 5
samhet inför kyrkolagen antyder han, att han icke var ensam om sin
oppositionella inställning bland prästerna. En sådan opposition har
funnits i det fördolda. Det vore ju också mycket egendomligt, om den
av myndig prästerlig självkänsla burna opinionen för den kyrkliga
självständigheten från början och mitten av 1600-talet, skulle varit
helt borta, sedan problemet om kyrkostyrelsen blivit löst i så
radikal kungaabsolutistisk riktning som genom 1686 års kyrkolag. Det
saknas icke heller enstaka utbrott av en sådan undertryckt opinion
inom prästerskapet.1 Man aktade sig dock i allmänhet att uttala
någon kättersk mening emot den »statsrättsliga ortodoxin»
(Annerstedt). Men Boëthius tillhörde ingalunda de försiktiga. Man har all
anledning, att i detta sammanhang påpeka hans speciella tradition
som släkting på mödernet till Johannes Rudbeckius. Hans mor var
ju dennes brorsdotter och biskopen hade själv hållit bröllop för
Boethius’ föräldrar. Från sin västeråstid hade Boëthius fått starka
intryck av traditionen från Rudbeckius, och han hade under sin
skoltid även kommit i kontakt med en annan myndig västeråsbiskop,
Laurelius, som icke stod Rudbeckius efter i hävdandet av kyrkans
sj älvständighet.2
Vid en jämförelse mellan Boethius’ argument och vapen i striden
och dem som brukas av Johannes Rudbeckius i hans berömda
inlaga i consistorium generale-debatten 1624 skall man finna rätt
märkliga överensstämmelser.3 Rudbeckius talar om det olagliga och
okristna i att blanda det världsliga och andliga regementet. Detta
är påviskt. I skarp formulering heter det: »Men ther en will taga
eller honom blifwer ombetrodd administratio et inspectio iustitiae
Civilis et Christianae blifwer thet en ny Påfwe el. Pontifex.»4 Hos
Boëthius är detta omdöme och dylika formuleringar vanliga.
Angående bisittarna i det föreslagna konsistoriet framhåller Rudbeckius,
att de skola vara präster och lärare enligt Guds förordningar i G. T.
1 Se Anjou, Svenska kyrkans historia, s. 513 och 515. Jfr F. F. Carlsson,
a. a., 4, s. 262, om ärkebiskopens föreställningar hos Karl XI med anledning
av kyrkolagen. Se även Annerstedt, a. a., 2, s. 307, angående Erik Benzelius
d. ä:s betänkligheter mot kyrkans inskränkta självstyrelse.
2 F. F. Carlsson, a. a., 2, s. 86.
3 P. E. Thyselius, Handl. rör. svenska kyrkans och läroverkens historia,
i, s. 95—163.
4 Ibdm, s. 140.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
