Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
vågade det inte antasta dem. Det katolska hotet skönjde man
egentligen i folktron kring elevationen (med den åtföljande
klockringningen), då mässofferläran kunde anknyta härtill. Troligen ha
de flesta biskoparna och prästerna vid mötet varit benägna att tolka
bestämmelsen om undervisningen som ett sista försök att med gott
samvete kunna behålla de gamla riterna.
Den strid som nu följde den 16 till 19 mars mellan hertigen och
mötesmajoriteten1, tyder på att Karl befarat att det prästerliga
förslaget i ceremonifrågan var konservativt till sin syftning2 eller
åtminstone skulle tolkas så i flera stift (det sista en i och för sig
rimlig förmodan). Hertigens beslutsförslag av den 16 mars har
emellertid en mjuk och försiktig formulering.3 Han nämner ej de
omstridda ceremonierna vid namn, men betonar att de ej alla efter
tidens lägenhet kunna avskaffas utan förargelse. Då nu också några
av dem äro villkorliga så böra de behållas tills folket genom
undervisning blivit bättre upplyst.4 Sedan kunna de då, eftersom de äro
onödiga, avskaffas. Han vill att undervisningen skall möjliggöra
ceremoniernas avskaffande.5 Karl nämner inga ceremonier vid
namn, just därför att han ej vill ha någon gräns utstakad för
reformen. Han vill gå längre än kyrkan ens ville överväga.6 Enligt A.
har mötet förkastat Karls förslag »therföre att exorcismus var
uthe-lyckt».7 Detta visar hur hans förtigande av exorcismen i förslaget
uppfattats. Karl krävde nämligen samtidigt, att ingen församling
skulle fördömas för det att den ej brukade de villkorliga
ceremonierna.8 Hos honom gick oviljan gentemot kyrkans självständiga
1 SRA, III, s. 71—78.
2 Så har detta också tolkats av L. A. Anjou, Den svenska
kyrkoreformationens historia 3, s. 253, och Rodhe, a. a., s. 48.
3 SRA, III, s. 97—98.
4 Samma försiktiga hållning har Karl senare givit flera uttryck åt 1595
(se nedan).
5 Samtidigt åberopas kyrkoordningens ord, att ceremonierna skola
avskaffas om förmaningen ej hjälper.
6 Jfr Karls uttalande i registraturet den 10 mars och hans ord i brevet
med Salemontanus i maj 1595, om sin vilja att få flera ceremonier avskaffade
än som skedde i Uppsala (T. Norlin, Svenska kyrkans historia efter
reformationen s. 102).
7 SRA, III, s. 72.
8 Jfr hans krav på samvetsfrihet för dem som avlagt exorcismen (SRA,
III, s. 74).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
