Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
åbobiskopen Ericus Erici (Sorolainen) vid denna tid framgår av att
han ekonomiskt gynnade denne.1
Under striden om den kungliga edsförbindelsen fram till
kröningen den 19 febr. har Sigismund hela tiden stått i öppen fejd med
den under Angermannus samlade kyrkan. Konungen har vädjat
till både hertigen och rådet emot kyrkan och dessutom försökt spela
ut Karl och senatorerna mot varandra.2 Till sist har han i Uppsala
sökt skilja bönder och borgare från prästerskapet.3 Det var i
kyrkliga koncilier och krav Sigismund denna tid såg konungamaktens
värsta motståndare. Underhandlingar sägas ha försiggått mellan
honom och hertigen om gemensam front för en viss religionsfrihet
gent emot de kyrkliga centraliseringssträvandena.4 Att konungen
och hertigen voro eniga i motståndet emot vissa kyrkorättsliga krav
blev snart uppenbart.5 Närmast prästerskapet stod rådet, som
energiskt stödde dess postulater.6 Politiska motiv ha nog dominerat
rådsherrarnas ställningstagande i religions- och kyrkofrågor.7 Karl blev
1 Ericus Erici emottog konungens stadfästelse på Johans underhållsbrev.
Han erhöll också skattefrihet på livstid för 9 gårdar. Sommarström, a. a., I,
s. 170.
2 SRA, III, s. 240—252.
3 SRA, III, s. 275—278.
4 Malaspina uppger, att hertigen hos konungen sökt utverka befrielse
från beroendet av Uppsala mötes ordning och anhållit om fri
religionsutövning för sig, sin familj och sina underlydande. Malaspina tolkar detta så,
att hertigen sökt vinna ett kryphål för calvinismen. (R. Lönnqvist,
Nuntien Germanico Malaspina, Hist. Tidskrift 1937, s- 349’ s- 354’) Det
kungliga partiet har senare i sin agitation tolkat hertigens avsikter sålunda.
Lönnqvist påpekar Karls skeva ställning till Uppsala mötes beslut. Visst är att
konungen på Karls egen begäran försäkrat honom om religionsfrihet för
hertigdömet (SRA, III, s. 251). Södermanlands världsliga ständer bekräftade
först i augusti 1594 Uppsala mötes beslut. De kungliga hotade i nov. 1593
att Karl snart skulle göra ett med dem (SRA, III, s. 212).
5 SRA, III, s. 221—226, 239—242.
6 SRA, III, s. 221—228. Rådet vägrade framlämna konungens avslag
på de prästerliga kraven (SRA, III, s. 231—233).
’ Deras fruktan för konkurrensen från av konungen utnämnda katolska
ämbetsmän (Renvall, a. a., s. 321) liksom för kyrkogodsens återställande
(G. Westin, Svenska kyrkan och de protestantiska enhetssträvandena under
1630-talet, s. 26) har nog starkt spelat in. Flera av dem hade stött liturgien
under Johan III:s tid och lagt i dagen en viss religiös indifferens i sin kontakt
med Sigismund (Pärnänen, Sigismond Vasa–-, s. 196—197. Le
Premier Sejour de Sigismond Wasa en Suède 1593—1594, s. 34).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
