Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
ord sättia, fördöma och för Calvinister och Zvinglianer
osanfärde-liga utropa». Fronten är nu helt inriktad emot faran från öppen
och förstucken papism. Förbittringen emot »the papistiske
aflef-vor» är intensiv. All principiell motsättning till hertigen i
ceremonifrågan synes förflyktigad. Förtalet mot honom säges ha sin grund
i att han med all rätt sökt avskaffa vidskepliga ceremonier och
andra påviska villfarelser. Det talas i brevet om skillnaden emellan
»Gudz ordh och menniskiostadhgar, och emellan the stadhgar som
tjäna til een godh orden, och andra widhskepelige och förargelige
tilsettelser».1 Till de senare räknas synbarligen upphöj elsen och salt
och ljus vid dopet. Man har börjat avlägsna sig ifrån Laurentius
Petris bedömning av bruken. Hertigens iver för en »fortlöpande
reformation» inom kulten väcker ingen direkt gensaga.
Vid denna tidpunkt konfronterades uppsalakapitlet med det
folkliga missnöjet över ceremonireformen, som ökade farhågorna
för papistisk agitation. Bönderna stängde på sina håll kyrkorna
för präster, som underläto att utföra elevationen. Ärkebiskopen
nödgades ersätta brådstörtat reformerande präster med andra.2
Den liturgiska perioden har säkert givit nytt liv åt det katolicerande
elementet i det folkliga fromhetslivet.3 Kyrkans starka oro och
förbittring vid denna tid inför tecken på papistisk och liturgistisk
agitation förklaras visserligen delvis av tidens överspända, eskatologiska
stämning. Vi skönja emellertid också här bakom, hur det
kungliga partiets »upphöjelseagitation» med framgång vädjat till
folkliga stämningar.4
1 Här ljuder Angermannus’ stämma. Om dennes inställning till
ceremonierna talas nedan.
2 Uppsala domkapitel: Protokoll 1593—1608, Al. nr 1, Uppsala
landsarkiv. Församlingen i Munsön bullrade mot prästen och ville ej tillstädja
honom mässa »medh mindre han wille uphöia» (28 maj, fol. 49. Jfr fol. 47,
50, 51. Jfr Anjou, Svenska kyrkans historia ifrån Upsala möte–-, s. 31.
Norlin, a. a., s. 107).
Domkapitulares försäkrade i brevet med Salemontanus, att de städse
muntligen och skriftligen förmanat prästerna att ej förhastat påtvinga
bönderna reformen utan föregången omsorgsfull undervisning. Denna uppgift
bekräftas av domkapitlets protokoll (ex. fol. 50). Om den eventuella
förekomsten av ett allmänt formulär för den kyrkliga undervisningen i
ceremonifrågan, se nedan.
3 Holmquist: Svenska kyrkans historia, III: 2, s. 189—190.
4 Den stora risken för folklig oro vid snabb reform framhölls ständigt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
