Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
att vägra tionde.1 Jesuiten Adam Steinhelm kallade
elevationstriden en öppen dörr till katolicismens återinförande.2 Bönderna, som
betyda mycket i landet, förklara, påstår han, att endast latinet
hindrar dem att bli katoliker. Denna uppgift övertygar ej.
Pålitligare verkar den svenske katolske prästen Nicolaus Olais omdöme
i brev till Sigismund Erenhoffer av den 25 juni 1595.3 Han
omtalar med tillförsikt att de, som förut fruktat konungens namn och
ankomst, nu ändrat sinnelag och tillsammans med hans anhängare
och trogna lovprisade honom. Folket väntade nu på konungens
ankomst som på en befrielse. Den förnämsta orsaken härtill var att
skräcken för den katolske konungen efterträtts av en stor oro för
elevationens och andra från katolicismen kvarstående bruks
avskaffande, vilket nu godtyckligt beslutats av prästerskapet på
Uppsala möte. De lutherska prästerna hade i sitt oförstånd ej anat att
bönderna skulle protestera emot dem och vädja till konungen i denna
sak. Nu hade emellertid allmogen på många orter stängt templen
och uteslutit prästerna från dem. Ja, de senare hade t. o. m.
förföljts och ärkebiskopen sades ha hotats med hugg och slag.
Prästerna hade därför gärna önskat att det hela vore ogjoit men
tärningen var nu kastad och de hade redan gått för långt. Många av
dem fruktade nu att bönderna skulle sluta sig till konungen,
allrahelst som dennes snara återkomst var i allas mun. Detta brev
återspeglade verkligheten, sedd i skimret av det kungliga partiets
önskedrömmar. Med största ovilja talar Nicolaus Olai om de svenska
prästerna. Han ser det värsta hotet emot den kungliga saken i
»rabiem, furorem et rebellionem ministiorum». Det är endast de
rasande, rebelliska prästerna, som ej med glädje emotse konungens
ankomst. — De katolska prästerna ha synbarligen påverkat
Sigismund att i deras lutherska antagonister se fiender till tronen.
Ärkebiskopens Visitation framkallade en stark ovilja i
landsändarna genom de stränga straff han använde och genom hans kamp
1 Anjou, a. a., s. 30, citerar detta från A. Theiner, a. a., II. Jfr härmed
biskop Ericus Ericis uttalande 1595, att prästerna genom förhastad reform
mångenstädes kommit i dåligt anseende. (Lagus, a. a., s. 42.)
2 Meddelandet är inrapporterat till jesuitordens general av Sigismund
Erenhoffer, konungens biktfader. Theiner, a. a., II, s. 68. Jfr Anjou, a. a.,
s. 31.
3 Konung Carl IX:s Rim-Chrönika, utg. av B. Bergius. (Bil.), s. 307—310.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
