Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Olle Hellström, Elevationsstriden och enighetsförbundet efter Uppsala möte 1593
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEVATIONSSTRIDEN OCH ENIGHETSFÖRBUNDET
IOI
dess rättigheter. Däremot hotar skräckvälde från »the calvinisters
partij». Förstörandet av Vadstena kloster och förskingringen av
dess »helgedomar» klandras som en skada tillfogad hela svenska
folket. Här skall bli en annan marknad utav, försäkras det. De
avlagda kyrkosederna ha kallats förbannade seder och »aflevor av
the påwiskes afguderij», men villkorliga seder kunna icke vara
förbannade. Skulle alla kvarlevor från papistisk tid utrotas, finge
man avskaffa alla kyrkor papisterna byggt liksom altare,
altarpryd-nader, klockor etc. Det är ju också våra calvinisters vilja, heter det
vidare, att kyrkan skall stå som ett fästall. Det tarvas ej mycket
försvar av »wåre wilkorlige gamble, sedwanlige kyrkioseder», då
ärkebiskop Lars försvarat dem så väl i sin dialog. Vid sin återkomst
till riket skall nog konungen och de vördiga biskoparna förlika sig
om den saken »plotter, pannor och oproriske hoffuud förutan.»
En välvillig ton anslås sålunda mot episkopatet. Skrivelsen
utfärdades ju också i biskop Bellinus’ stad. Ärkebiskopens stöd åt den
kungliga saken har givetvis måst påverka även den religiösa
agitationens utformning. Det är mot hertig Karl oviljan inriktas, även
om han formellt ej nämnes1, och det är tydligt nog han som
åsyftas med »the calvinisters partij». Hänsyftningen på de gamla
kult-brukens återställande är tydlig nog, fastän saken ställes på
framtiden. Då dessutom återställandet av Vadstena kloster antydes i
manifestet2, måste detta trots sin emot kyrkoledningen försonliga
ton ha bidragit att återuppliva den religiösa spänningen och
kvarhålla kyrkoledningen i dess oro. Det kungliga partiets
kultagita-tion vid denna tid blev sålunda ett tveeggat svärd i dess hand.
Den religiösa spänningen har försatt ärkebiskop Angermannus
i en osäker ställning. Han har skrivit till såväl rådet som hertigen
och klagat över Flemings ingripande i kultfrågan.3 Ärkebiskopen
har haft anledning rygga tillbaka inför en fullständig brytning med
hertig Karl i detta läge. I kultfrågan ha utan tvivel ärkebiskopen
1 Det säges hånfullt att några skalkar väl utfärdat ett manifest i hertigens
namn, medan denne var sysselsatt att rådpläga med sitt råd.
2 En 1597 tryckt adlig pamflett anklagar hertigen för det tyranniska
våldet mot Vadstena kloster. Denna aktion strede emot svensk lag och
Gustav Vasas ordning. (Strödda hist. handl. 18.)
3 Se rådets skrivelse till Olov Sverkersson 2 jan. 1597. Skoklostersaml. I,
Miscellanea 13, RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
