Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Marie-Louise Nordmark, Nanne Kärling, munk och frälseman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
marie-louise nordmark
i gård i ’Hangxdaal’ (Hångsdala, Vartofta härad), 1 gård i
’Ward-bergh’ (Vårdsberg, Bankekinds härad?), 1 gård i ’Siöröga’ (Sjöröja
i Eksjö socken, S. Vedbo härad?), huvudgården Torp (i Velinge
socken, Vartofta härad) samt 3 gårdar i ’Siowalzstadha’ (Sjogerstad
socken, Gudhems härad).
Efter arvskiftet slog sig Nanne ned på Torp och inrättade sitt
liv som frälseman. År 1453 gifte han sig med dottern till fogden
på Oppensten, Kristian Gregersson, från gården Brunnsberg i
Södermanland. Hon tillhörde släkten Leijonhufvud, som på 1500-talet
blev en av Sveriges förnämsta och som Gustav Vasas andra gemål
tillhörde.1 Nanne Kärlings och Kristina Kristiansdotters bröllop
ägde rum den 21 januari 1453.2 Morgongåvobrevet är utfärdat från
Yllestad i Vartofta härad och lyder på fem gårdar i Västergötland.
Tolv fastar, alla västgötska frälsemän, intygade morgongåvan och
fem av dem beseglade jämte Nanne brevet. Hans eget sigill är ännu
bevarat; han för sparrevapen med en hjälmprydnad.
Under 1450-talet levde makarna på Torp.3 Tyvärr finnes endast
ett brev bevarat från denna tid. 1453 sålde Nanne sin gård Sjötorp
i Larv socken med återlösningsrätt till en Olof Ryting.4 Han
återlöste aldrig gården, och hans arvingar avsade sig tydligen anspråken
på vederköp. Olof Ryting sålde den nämligen i sin tur 1465.5
År 1460 var Nanne Kärling död. Möjligt är, att han stupade
under de svensk-danska striderna under 1450-talet. Västergötland
var gränsland mot Danmark och blev ofta krigsskådeplats. Före
1460 föddes i Nannes och Kristinas äktenskap en son, vilken erhöll
faderns namn.6 Denne son och Kristina stodo vid Nannes död
såsom hans lagliga arvingar.
1 G. Elgenstierna, a. a., 4, s. 545. Jfr K. K:son Leijonhufvud, Släkten
Leijonhufvud-Lewenhaupt under medeltiden, i Personhistorisk Tidskrift 1898
—1899, s. 162 ff. och samme författare, Erik Abrahamsson (Leijonhufvud), i
Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift, 4, häfte 3—4, s. 9 ff.
2 Pergamentsbrev den 22 januari 1453, Riksarkivet. Avskrift hos B. E.
Hildebrand, Samlingar till ett svenskt diplomatarium, del 5, N. R.
Brooc-man, Diplomata 4, knippe 53, Riksarkivet. Brevet är hos Broocman feldaterat.
3 Styffe, Skandinavien under unionstiden, s. 173 ff.
4 Pergamentsbrev den 21 februari 1453, Riksarkivet.
5 Pergamentsbrev den 30 april 1465, Riksarkivet.
6 Enligt gammal sed gavs faderns namn åt sonen endast ifall denne föddes
efter faderns död. Huruvida denna sed alltfort tillämpades under 1400-talet
synes osäkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
