Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Wætterdahl.[1] Hälsningar från Wætterdahl genom Genberg var
också en av anledningarna till att adjunkten Johan Bexelius i
Nysätra likaledes i januari 1813 tillskrev Wætterdahl. Fastän själv
uppenbarligen en from och nitälskande präst intog Bexelius redan
vid denna tid en utpräglat kritisk hållning till de pågående
väckelserna i Piteå och Luleå.[2] Senare skulle han råka i öppen konflikt
med dem.[3]
På våren 1813 pågick ännu målet mot Olof Palmgren och
Luleåläsarna inför häradsrätten.[4] Både Genberg och Almquist
kommentera ivrigt denna händelse. I det tidigaste brevet från Genberg,
från början av mars 1813[5], beklagar han prosten Nordmarks
uppträdande mot Wætterdahl men finner det blott vara vad man kunde
vänta av denne man, som var »prelatisk, stolt öfver sina kunskaper
och nu synnerligen upretad öfver det svärmeri» han funnit i sin
församling. Prosten Nordmark hade såsom kyrkoherde i Luleå tagit
itu med hårdhandskarna med de väckta och anmält dem för
landshövdingen.[6] Den antydda kontroversen mellan honom och
Wætterdahl har säkert föranletts av detta. Den senare liksom Evangeliska
Sällskapets män i allmänhet[7] kände stor sympati med de väckta
och ogillade bestämt Nordmarks uppträdande. Antagligen har
Wætterdahl låtit Nordmark veta detta precis som han några år senare
i en liknande situation tillställde kyrkoherden i Skellefteå, d:r Ström
ett mycket allvarligt förmaningsbrev.[8] Genberg berättar vidare, att
de väcktas huvudman, d. v. s. Palmgren, efter förhöret i
konsistoriet besökt honom. Han fann i honom »en stilla, from man,
innerligen öfvertygad om våra gärningars otillräcklighet at vinna Guds
nåd, och om lärosättets skadelighet, då det åsyftar at vagga
syndaren in i det hoppet at han kan muta Gud till förlåtelse med allmosor».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
