Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Johan Wætterdahl och Evangeliska Sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at jag knapt ville barnen skulle tro honom vara af bröderna».
Likväl vore Sundelin ingen brödraförsamlingens fiende. Ingen sörjde
mer än han över »dess förfall». Sundelin omnämnde till sist, att han
1801 gjort ett kort besök i Stockholm och då erhållit en viss kontakt
med brödraförsamlingen. Med fullständig tystnad förbigick
Sundelin således här den Stockholmsresa 1797, som Rodén anser skulle ha
medfört ett ökat förtroende för bröderna.[1]
Det är av värde att få spänningen mellan Sundelin och
herrnhutarna belyst med uttalanden också från den förre.[2] Kritiken är
tänkvärd, då den kommer från en så samvetsgrann och med den
evangeliska saken så solidarisk person som Sundelin. Sannolikt har
Sundelin under den Hansenska perioden i Norrköping icke haft
något att förebrå sig, icke heller är det troligt, att han, som Rodén
velat göra gällande[3], skulle berörts av radikalpietistiska idéer.
Sundelin uppger tvärtom, att han i tio år bekämpat Gichtels och Böhmes
idéer, företrädda av amiral Leijonancker och skomakare Rundqwist.[4]
En annan gång berättar Sundelin, att han, då han 1796 fick ärva
dylika böcker, brände upp dem. Endast en separatist döge, nämligen
Tersteegen. För övrigt vore det tillräckligt med Bibeln och ville
man läsa mer, funnos ju Luthers skrifter. »Hans make finnes ej ...
Han var den andre Paulus.»[5]
Ur Sundelins brev kunde även annat av intresse framdragas.
En rad prästerliga namn från Linköpings stift diskuteras med
hänsyn till deras lämplighet för inval i Evangeliska Sällskapet.
Breven ge också vid handen, att Sundelin stått i en rätt livlig
korrespondens med ledamöter av Sällskapet även utanför Linköpings stift[6],
liksom de genomgående äro ägnade att understryka Rodéns
uppskattande teckning av Sundelins verksamhet i Sällskapets tjänst.
Wætterdahls korrespondens i Br 75 omfattar brev också från
andra personer i Linköpings stift, både präster och lekmän, som voro
ledamöter i Evangeliska Sällskapet, t. ex. major G. U. Silversparre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
