Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyare synpunkter på häxväsendet l8l
tandet av en föråldrad teknik drabbade välvilliga syften likaväl som
de illvilliga.
Den typ av häxa, som i Sverige utförligast dokumenterats i
iöoo-talsprocesserna, är ju som regel en degenererad och glanslös
person ur okunnighetens och armodets regioner. Hur självklart
gamla magiska sympatikurer betraktats som reguljära hjälpmedel
framgår av åtskilliga vittnesmål.1 Det som här i landet förde häxor
till bål var ju också vida mindre magien än Blåkullafärderna, med
djävulen som huvudperson.
Professor Emanuel Linderholm, vår främste forskare på detta
område, summerar på följande sätt det religionshistoriska
sammanhanget: »I det svenska Blåkullamötet hava skilda förkristna och
medeltidskristna traditioner flutit samman. Där kunna spåras
reminiscenser av den sexuella Frökulten, där ingå framför allt starka
element av den urgamla sejden och svarta trolldomen och antagligen
även andra orgiastiska element. — —• — I äldre kristen tid voro
Blåkullafesterna antagligen intet annat än ett slags folkminnets och
folktrons i fantasi och undermedvetet själsliv fortsatta, så att säga
virtuella2 firning av de gamla glada hedniska festerna och särskilt
av kvinnornas Frödyrkan i fruktsamhetens intresse3.»
Efter Brunnerus’ och Urban Hjärnes kamp mot vidskepelsen
har den stående uppfattningen varit den, att det hela rört sig om rent
psykiska fenomen utan i yttre mening reala faktorer. Linderholms
jämförelse med andra extatiska företeelser leder honom själv till
slutsatsen att man har att göra med »ett utslag av det
undermedvetna själslivets yttringar»4 och med en »genom måttlös, fullkomligt
obeskrivlig skräck främjad och framkallad av ingen förstådd
psykisk smitta».5
Domare och kommissioner räkna likaväl som de anklagade för-
1 Så t. ex. Margareta Sven Snickers, som beryktats för trolldom genom att
välva en gryta över ett stycke torv på ett tak, varunder en långsamt döende
befann sig. Hon förnekar bestämt att detta skulle vara trolldom, »thy hon
hade hört det ifrån barnsbeen, at när någon ligger och drager hårdt och icke
kan döö», då skall man sålunda förfara. Em. Linderholm, De stora
häxprocesserna, I, s. 105.
2 Kursivering av E. F. N.
3 De stora häxprocesserna. I, s. 29.
4 A. a., s. 60.
5 A. a., s. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
