Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyare synpunkter på häxväsendet
l8l
Murrays huvudämne är blåkullafärderna, där enligt hennes
bevisföring kollektivt massiva föreställningar ingå förbund med
aktuellt, ej blott virtuellt, verkställda riter av mer eller mindre degenererat
slag. Det finns i det reproducerade materialet spår till offer i stil
med de forna skördefesternas människooffer. Död för egen hand
av en anklagad tillåter stundom en analog tolkning (s. 159 ff.).
Jag skall ytterst knapphändigt räkna upp några få av de
företeelser, som överallt gå igen och som därför givetvis få sin
behandling hos Murray. Häxorna äro skyldiga att tillföra stormästaren barn,
först och främst sina egna. (Själva tillhörigheten till en beryktad
familj väger tungt vid domstolen.) Samlingsplats och mötestid
synas för varje ort konstanta. Speciella färdesätt, smörjelse (vari
gifter torde ha ingått), hyllning av »djävulen», dans, musik och det
— kanske genom speciell utfrågning på denna punkt överdrivna —
sexualinslaget föregå själva kultmåltiden, för vilken de trogna själva
fått sammansläpa förplägningen genom stöld eller rov. O. s. v.
Intressant är Murrays framställning av kultens organisation.
Varje »Coven» har bestått av tretton personer, ledaren och tolv
andra.1 Den rigorösa disciplinen understrykes: lösmynthet straffas
med döden. En anklagad stod mellan två dödsdömande makter,
domstolens och kultförbundets — en orsak till att tortyren i så många
fall ej lyckades frampressa bekännelser.
Då man ej har tillgång till Murrays engelska och skotska material,
är det svårt att själv bilda sig ett omdöme, utom där detta direkt
framlägges. Möjligt är att hon på vissa punkter låtit sin teori sträckas
för långt.2 Men tillräckligt kvarstår för att övertyga läsaren om
att häxsabbaten icke blott kan ha varit — i varje fall ingalunda
överallt varit — hallucination och fantasi, utan inneburit en gemensam
aktion.
Alltså räcker ej hallucinationsteorien som historisk förklaring,
1 I fråga om de så ålderdomligt accentuerade bohusprocesserna, säger sig
Linderholm (a. a., s. 89) »frestad att tro att dessa häxor utgöra liksom ett
skrå». Malin på Herrön vidgår vid rannsakningen, att hon har »sitt compagni i
Marstrand». Malin »satt överst». Jfr s. 113.— Jag roade mig med att räkna
kumpanerna och fick dem till 12 utom Malin själv. Gränserna mellan de
»ordinarie» och enbart närstående äro dock stundom svävande.
2 Detta förefaller mig särskilt vara fallet i fråga om framställningen i
-Appendix I—II, IV, om Johanna d’Arc och Gilles de Rais.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
