- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtioandra årgången, 1942 /
186

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 emilia fogelklou norlind

den fint krusade sängen. Både hon och Satan hade kläderna på.
Men när de kommit ut i salen igen, hade Satan satt två stora horn
på Stor-Märit och dansat med henne. (Matbordens längd och
utstyrsel beskrives.)

Märits far och bröder ha också farit till Blåkulla. På det sättet
får man veta hur det stals mat för gästabudet i Halvar Svenssons
härbre: en brödhög, en fårbog och nötlår. Satan själv hade »blåst
upp» dörren och fört matvarorna till Blåkulla. 14-årige Oluff Joensson,
som nu kommer fram med åtskilligt, tillfrågas varför han ej bekänt
vid föregående tingssammanträde.1 Ynglingen svarar, att Fånen
själv då stod bakom honom i tingsstugan och lismade med honom.
Ett tillägg »med horn och svans» måste jag uppfatta som Oluffs
medgivande svar på en fråga från rätten. Ty enligt protokollet säger han
eljest mycket bestämt, att »Satan hade liksom annan klädebonad och
mänsklig skepnad» samt »under tiden stod framför hans fötter inför
tingsbordet» och »antecknade hans hårda nekande uti en svart bok».
När prästen talade med Oluff, vek Satan undan till vrån, men då
befallningsman examinerade, stod Satan bredvid. »Frågadhes
honom om icke någon mehr sågh sathan skrympte i stugan och med sig
lisma, sadhe ingen annan kunde se än som tolffmannen Oluff Björsson,
som i lijka konst förfaren är.»2 De yngre syskonen Joensson vittna,
att Satan hotat fara illa med dem, om de bekänna. Stor-Marit
nekar envist. Syskonen gråta, ta henne i famn och be henne för Jesu
skull bekänna. Barnens, som det heter, »oberyktade» mor ber henne
också —• resultatlöst.

Närmast följer en fantastisk skildring av en julnattsfärd till
Trondhjems domkyrka.3 Ur ressällskapet angivas bland andra Oluff
Björsson, dennes syster Karin Björsdotter, gift med Pål Olufs, samt
änkan Karin på Äggen, som säges bära fram och duka bort maten
i Blåkulla. Den sistnämnda nekar. »Gör med mig vad I viljen,
jag har ej längre lust att leva på jorden; allenast de ville dra
försorg om min dotter.» Karin Björsdotter nekar. Hennes man
tilllägger, »öfwerljudt uthan tillfrågan»: »Jag kan då fuller gå i löfte för
henne att vara tillstädes, när så påfordras. Men intet svär jag henne
fri för denne konsten och min själ till helvetes.»

1 Oluff Björsson hade då varit närvarande.

2 Jag måste fatta detta som ett angivande av vem som agerat Satan.

3 Också Moraprotokollen beröra Trondhjemsfärder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1942/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free