Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emilia Fogelklou Norlind, Nyare synpunkter på häxväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
emilia fogelklou norlind
Koritten, matrovet, sticket i fingret, vänsterhäntheten,
bords-utstyrseln o. s. v. verkar i all sin påtagliga verklighet som döda
lämningar efter en kult, som här degenererats till täckmantel för
ytterligt triviala syften — om denna i alla fall för den in i döden förtegna
Märit kan ha haft det nyas och främmandes tjusning i jämförelse
med lika torvtiga förbindelser, som saknat varje spår av äventyr?
»Utstyrselns demoniska makt» förklaras ju göra »primitiva folk» som
besatta.
III.
Den som först, under totalt accepterande av den
hallucinationstolkning som bröt tron på satansförbundets metafysiska realitet,
gått igenom vad som finns publicerat av de svenska häxprocesserna
och sedan läser om dem utifrån hypotesen om ett samspel, där
åtminstone vissa av de agerande realt medverkat under förklädnad,
får i mycket sina föreställningar ändrade. Jag skall här endast
exemplifiera med några få stickprov där den sistnämnda
uppfattningen tycks mig ge en bättre förklaring. (Det finns tillräckligt
utrymme ändå för det hallucinatoriska att spela in. Jag inskränker
mina stickprov inom blåkullafärdernas ram.)
Om man utgår från att djävulens roll kan ha agerats icke av en
osynlig, utan av en förklädd person, märker man i de gamla
vittnesprotokollen att åtskilliga rapportörer, som själva antaga en
metafysisk djävul, likväl släppa fram notiser, vilka förråda högst reala
mänskliga företeelser. Prosten Skragge refererar t. ex. följande:
»Liothen och Satan är stundom sjuk och låter koppa sig av sina
käringar.»1 »Liothen» identifieras sällan med någon person i bygden.
Oluf Björsons framträdande roll föll dock i ögonen, trots
Härjedals-protokollets diskretion. Och vad skall man säga om
Morarannsak-ningens 79-årige Saras Anders Jönsson från 1669? »140 stycken vittna
på honom att han är präst därinne och haver dem alla köpt.
Emedan annat intet fanns med honom, tager honom H. Riksrådet
Hans Excellens Lorentz Creutz och skurar honom rätt så väl, att
jag menar det bet genom skinnet –––––––- och släppte honom» —
trots de 140 vittnesmålen! Själve satansprästen kom således ej med
bland de 23 livdömda.2 I detta sammanhang kan man också nämna
1 Blåkullafärderna iii, s. 59.
2 A. a. I 59, ii, 34, iii, s. 47 ff. Kursivering av E. F. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
