Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Hans Cnattingius, Prosten Olof Grentzelius’ i Västervik självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
hans cnattingius
synes motivera dess publicering. I den ovannämnda studien i KÅ
1941, s. 162—165, har utgivaren på grundval av några tidigare icke
utnyttjade brev och notiser vågat bestrida, att Grentzelius, som av
ett par forskare gjorts gällande, finge räknas som herrnhutiskt
bestämd, och i stället hävdat, att denne företrädde »en varmhjärtad
och allvarlig kristocentrisk fromhet, framgången ur kyrkofromhet
och sannolikt även konservativ pietism» (s. 164). Självbiografien
förmäler nu, att Grentzelius som 21-årig i Stockholm blev väckt (se
s. 258, särskilt not 3). Han hörde sedan gärna Tollstadius. Utan
tvivel är det här fråga om en allvarlig väckelse i den konservativa
pietismens anda. Genom von Strokirch och andra kom Grentzelius
dock snart nog under påverkan av radikalpietismen. Mycket talande
skildrar han sin fåfänga kamp för att vinna frid på denna
fräls-ningsväg. En hans broder lyckades slutligen få honom att överge
dessa tankar. Trots denne broder blev Grentzelius dock »en slätt
Hallensis». Han vann tydligen till att börja med ingen ny religiös
visshet, ehuru han kände »Jesu nådes-rörelser och synnerlige härliga
kallelser» (s. 259). Brodern var uppenbarligen bosatt på fädernegården
Grentzö. Sammanhanget synes ge vid handen, dels att han ägde
en biblisk och kristocentrisk tro, dels att han var påverkad av
Halle-pietismen. Förmodligen ha kyrkofromhet och Halle pietism
samverkat till att hos brodern åstadkomma detta religiösa resultat.
Uppgifter i självbiografien visa, att Grentzelius 1743 och 1744
uppträdde som en för personlig fromhet nitälskande präst, som kunde
än väcka anstöt och bli motsagd, än vinna gehör och uppskattning.
Från augusti 1744 till september 1746 fick Grentzelius tjänstgöra
som domprosten Filenius’ adjunkt vid Linköpings domkyrka.
»Evangelii hemligheter och thet dyra försonings-verket», som han tidigare
icke fullt förstått, klarnade nu för honom. Även andra uttryck i
biografien från 1744, t. ex. »thet oskyldiga Guds lambet Frälsaren
Jesus Christus» (s. 261) visa, att Grentzelius då intog en klart
kristocentrisk ståndpunkt. Hade någon betydelsefull ny influens
tillkommit under dessa år, skulle Grentzelius säkerligen nämnt därom
i biografien. Tillägg och överarbetning från 1754 tillkännage icke
någon ändrad uppfattning. De äro att betrakta som förtydliganden
utom på ett ställe, där en tendens kan skönjas att undvika särskilt
personliga tonfall (s. 258 not 3).
Självbiografien understryker således, att man vid bedömningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
