Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - A. Predikans formella struktur - 2. Språkliga karakteristika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
EMIL PETERSON
citat på vers och prosa. Han öser flitigt ur de gamla klassikernas
skrifter, och särskilt kyrkofädernas. I regel låter han dock
omedelbart en översättning följa. Undantag från denna regel äro sådana
tillfällen, då han talar inför »en stoor ansenlig frequens aff Adel,
Presterskap och andre med tilbörligh heder och wördningh», vilka
kunde antagas förstå det lärda talet utan kommentar.1
Anekdoten anses ju med rätta hava hemortsrätt i den folkliga
predikan, och R. utgör intet undantag härvidlag. Men det vill
synas, som om predikanten därvid haft svårare att hålla predikan uppe
på värdig höjd. När det var fråga om enstaka uttryck eller bilder
gick det givetvis lättare att behålla värdigheten och andakten. Den
tillfälliga idéassociation, som därigenom framkallades, gav endast
ökad klarhet och friskhet åt framställningen. Den omständligt
återgivna anekdoten däremot blir en longör, som drager åhörarnas
uppmärksamhet bort från den tankegång, som texten och predikan
söker klarlägga. Detta gäller i synnerhet Rothovii anekdoter, vilka i
våra öron förefalla alltför profana för att kunna tjäna ett
uppbyggande syfte. På sin höjd kunna de vara sedelärande. Påtagligt är
också, att R. ibland använder sig av anekdoten just i moraliserande
syfte, såsom i predikan om Collatz oc Gestebodh.
Om livligheten och åskådligheten i Rothovii predikosätt ger oss
följande brottstycke en liten föreställning. Predikanten varnar där
för synden »såsom för en huggorm»:
»Tänk til, god Christen, om en Man komme i Staden eller tilbude
sigh i titt hws, och tu wiste, at han hafwer ihjelslagit och mördat
tin fader, moder eller barn och andra goda wenner: mon tu skulle
hoffwera medh honom? Mon tu skulle honom gerna taga til
her-berges och haffua lustigt tijdhsfördrijf med honom? Ah, ingen kan
thet göra. Huru kommer thet tå til, at tu så inlåter tigh dagliga
wiljandes och wetandes medh synden och öfwerdådigheten? Är
icke synden (den) som hafwer dräpit tina föräldrar, barn och monge
kärkomne wenner? Thet ock tu sjelf döör och förtäres av matkar,
thet woller synden som Moses betygar. Ps. 90: 7, 8.»2
Men åskådligheten i Rothovii predikan kan understundom vålla,
1 Likpredikan över Barbro Axelsdotter Bielke. Jfr Quensel, a. a., s. 237.
2 Likpredikan över Gustav II Adolf. I denna predikan lägger man också
märke till en viss oratorisk svulstighet genom anhopande av synonymer, vilken
dock icke kan betecknas som karakteristisk för Rothovii stil i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
