Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Peterson, Isaac Rothovius. En homiletisk studie - II. Rothovii predikan - B. Predikans innehåll. Några karakteristiska synpunkter - 4. Bot- och bättringsförkunnelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
emil peterson
fände ord i sin mun, när han gick till storms mot tidens andliga och
moraliska lyten.
I brev till Axel Oxenstierna den 3 juni 1646 kallar han finnarna
»ett hårt folk, som dyrkar consvetudinem mer än den rätta Guden
i himmelen, det jag med stor ånger [ångest?] och bedröfwelse
dageligen finner».1 Redan tio år tidigare såg han sig föranledd att sucka:
»Mallem — in pace apud amicos in Suecia vivere, quam apud
ejus-modi hominum mönstra.»2
Rothovius hade för övrigt aldrig känt någon håg att övertaga
ledningen av Åbo stift. När rikskanslern »allvarligen offererat»
honom episkopatet därstädes, hade R. först bestämt avböjt. Men,
som han själv säger i brev till Oxenstierna den 12 juni 1627,
anledningen till att han ändå till slut antog kallelsen och lät sig
utnämnas »war att icke allena Episcopi, många av Adel och andra, utan
ock sjelfwa Konungen der på trängde, så att jag på sidstone
fruch-tade mig skola falla i H. M. onåde, om iagh emotsträfwade».3
Det länder därför R. till så mycket större berömmelse, att han
med all sin kraft och utan att spara sig på något sätt i så många år
fullgjorde det ansvarsfulla och oftast otacksamma värvet att i en
stormfylld tid vara en väktare på det finska Sions murar.
Det har ovan påpekats, att R. i likhet med flera av sina samtida
vid sin bättringsförkunnelse gick till rätta med den andliga
säkerheten. Men, som också blivit framhållet, hans väckelsepredikan
rörde sig icke allenast på »den homiletiska allmänningen». Bland
sin samtids svåraste synder är det förnämligast tre, som han slår
ned på: Vidskepelse, sabbatsbrott och dryckenskap (jämte frosseri).
Till dessa tre, eller åtminstone någon av dem, finner han nära nog
alltid anledning komma i sin predikan.
På sina ämbetsresor i det vida stiftet påträffade han här och
där personer, vilka talade »visitatoribus i munnen», att man icke
alltid kan söka hjälp hos Gud. Utan man måste nog också ibland
använda sig av »läsningar i salt, ister och annat». »Så kraftigh är
Diefwulen i otrones barnom», säger R. på tal härom.4
Men det var icke blott i Finland sådant kunde hända. Även i
1 Lagus, a. a., s. 69.
2 Ibdm s. 62.
3 Lagus, a. a., s. 58 f.
4 Inaugurationspredikan 15 juli 1640.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
