Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»prästmedicinen»
I29
därpå lämnade medicinalrådet Joh. Z. Odhelius i samma tidning
några upplysningar om den omtalade medicinalfonden, som sades
vara mindre än den från början avsetts vara, och han tillade, att
läkarnas ställning avskräckte den uppväxande ungdomen från att
ägna sig åt läkarvetenskapen.1
Det dröjde inte länge, förrän saken togs upp i riksdagen. Redan
den 11 augusti föredrog Härnösands-biskopen Carl Gustav Nordin
ett memorial, vari han i anseende till läkarvårdens tillstånd i landet
föreslog en ökning av medicinalfonden. Ståndet förklarade »icke
allenast sitt bifall . . . utan ville ock vördsamt och vänligen inbjuda
de övriga resp. stånden att däruti deltaga».2
Denna vördsamma och vänliga inbjudan mottogs emellertid med
ganska sura miner av representanterna för det stånd, som skulle
ha de största fördelarna av en ökad medicinalfonds nyttiga följder,
nämligen bondeståndet. Bönderna betackade sig för ökade utgifter.
Men så mycket hellre tog man fasta på ett några dagar tidigare i
riddarhuset framställt förslag att låta prästerna taga sig an
läkarvården på landsbygden.3 Det var det Trafvenfeldtska förslaget, att
»prästerna på landet borde äga tillräcklig insikt och övning i
läkarevetenskapen, så att var och en inom sin församling kunde befatta
sig med läkare vården vid vanliga förekommande såväl in- som
utvärtes sjukdomar, och i svårare fall rådföra sig med
provincial-medici». Det var som om man häri sett en utväg att utan ökade
kostnader få en bättre läkarvård. Med en omisskännlig förtjusning
uttalade man sig för detta förslag. Det var bra. Det var nyttigt,
»vältänkande». Man föreslog, att Nordins förslag skulle förkastas
och Trafvenfeldts antagas. Tanken att till varje pris gardera sig
mot varje utgiftsökning synes ha föresvävat den omtänksamma
ledamot som tillade, att prästen borde av kyrkans medel tillhandahålla
de mest brukbara medicamenterna åt de fattiga. Ståndet beslöt
invänta yttrandet av Ekonomiutskottet, dit ärendet remitterats av
adeln.
Förslaget att låta prästerna få medicinsk utbildning hade
framkastats i riddarhuset av den initiativrike, uppslagsrike, socialt och
filantropiskt intresserade stockholmsläkaren Carl von Trafvenfeldt,
1 SP, 29 juli 1809 (VJ III: 11).
2 Pr. 2: 158—VJ III: 13.
3 Bd 2: 365—VJ III: 18 (utdrag ur prot.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
