Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Dahmén, »Prästmedicinen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»prästmedicinen»
I29
framhåller möjligheten och nyttan av präst- och läkarestudiernas
förening.1 Den bör dock icke bli ett villkor för inträde i
prästeståndet. Men för att ge en uppmuntran till medicinska studier föreslås,
att de som ha medicinsk examen, skola för denna få räkna vissa
tjänstår. På denna punkt anmälde prästerskapet (med undantag
av Almquist) en reservation. Som stöd för de ynglingar, vilka ämna
bli präster och tillika vilja »inhämta nödige utsikter uti läkare- och
chirurgiska vetenskapen» böra 50 stipendier à 100 Rd. vardera anslås.
Ändrar stipendiat sin avsikt att bli präst, skall stipendiet återbäras.
Riksdagen uttalade sig sålunda icke för en obligatorisk förening
av präst- och läkaryrkena utan som det heter i komm, för Allmänna
läkarvården för »Understöd för dem, som njuta undervisning, och
uppmuntran för dem, som förvärvat erforderliga kunskaper och
skickligheter».2
I och med att ärendet genom riksdagsbehandlingen åter kom
inför offentligheten, sattes diskussionen åter i gång. Journal för
Litteraturen och Theatern3 hade en artikel, som berömde en av Hedin
i ett tidigare nummer författad recension4 utav ett i Tyskland
framställt förslag om prästers medicinska utbildning. Artikelförfattaren
ansåg det tyska förslaget i vissa avseenden mera tilltalande än
Traf-venfeldts och ville, att den senares förslag skulle anpassas efter det
förra. Själv tillade han, att även skollärare och klockare borde taga
underläkareexamen. Dessa voro synnerligen lämpliga att träda in
»i synnerhet i sådant sjukdomstillstånd, som för religionslärarens
stånd vore mindre passande». Trafvenfeldt är nu som vid andra
tillfällen ständigt påpasslig, kastar omedelbart in en gensaga , vari
han beskyller artikelförfattaren för att ha misstytt ord och kommit
med uppdiktade påståenden och vara av dem, som alltid älska
auktoriteter och de orimligaste förslag, blott de komma från en utlänning.
För artikelförfattaren och hans gelikar säges Hedins recension tyd-
1 Ad. 6: 2 (sid. 485).
2 Journal för Litt. o. Th. 1810 (s. 1081: 10).
3 J.f. Litt. o. Th. 1810, nr 10. — VJ, III: 12.
4 /. f. Litt. o. Th. 1810, nr 36. VJ, III: 125. »I Litt: Tidn. n:r. 36 har en
from man skrivit ett appendix, varpå Tit. Trafvenfelt i n:o 39 och 40 ampert
svarat.» Härtill fogar VJ:s utgivare J. Berzelius och G. Gadelius: »Om
författaren med ordet ampert menar: värdigt och med styrka äro utgivarna av
samma mening med honom.»
5 Joum. för Litt. o. Th.—1810, nr 39, 40 (VJ, III: 132).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
