Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Joh. Lindblom och H. Pleijel, Observationes Strengnenses, utgivna med inledning och kommentar (Docent Olof Linton)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’272 granskningar och anmälningar
stor del beroende på tekniska och ekonomiska svårigheter. Man ville
ha en svensk boktryckare men ingen sådan av erforderlig kapacitet stod
tydligen till buds — varför hertigen också upprepade gånger tänkt
anmoda en tysk boktryckare. Men när dessa yttre motigheter gjort sitt
framträdde också de inre motsättningarna. Hertig Karl kom så
småningom underfund med att Strängnäskommissionen icke alls uppfyllde
hans biblicistiska krav och prästerskapet å sin sida funno snart
kommissionens ändringar överflödiga. Så rann det hela ut i sanden och
kommissionens arbete fick föga betydelse för den svenska
bibelöversättningens revision. Ett tag såg det ut som det skulle få upprättelse. Det
var vid det revisionsarbete, som föregick Karl XII:s bibel, men det blev
bara en episod.
På sätt och vis kan man alltså påstå att Observationes
Strengnen-ses inte ha något större intresse. Det är inte något märkligt arbete och
har inte haft stort inflytande. Men i detta arbete, dess uppkomst och
öden spegla sig dock tidens intressen och strömningar, ja olika
översättningsmetodiska frågor som ha principiell och förblivande betydelse. En
granskning av de talrika ändringarna — då varje ändring i stort sett
synes motsvaras av en not skulle deras antal vara ungefär så många som
noterna eller 1446 — visar att kommissionens egentliga problem var
frågan om Luthertexten och de biblicistiska kraven. Man kunde
uppenbarligen icke stå till svars med att bara hålla sig till Luther utan man
måste på något sätt tillmötesgå kravet på konfrontation med bibeltexten
själv. Av en berättelse av en av kommissionens ledamöter, Matthias
Marci, som enligt hertigens instruktion särskilt förordnats som
sakkunnig i hebreiskan, framgår också att kommissionen omgivit sig med ett
ganska respektabelt bibliotek av tidens mest kända bibeleditioner,
översättningar och kommentarer. I alla dessa verk voro emellertid
originaltexterna försedda med latinska, oftast mycket verbala översättningar,
och endast undantagsvis ha utgivarna av Observationes Strengnenses
kunnat göra troligt att grundtexten själv rådfrågats. Man har
uppenbarligen i stor utsträckning hållit sig till latinska ordtrogna
översättningar, när man gick utöver eller vid sidan av Luther. Särskilt har man
nyttjat en mycket ansedd latinsk version, som första gången utgavs i
Lyon 1528 av Santes Pagnino, men även några andra verk.
Ändringarna beröra sällan viktigare ting, tillsynes inte en enda gång
något ställe av dogmatisk betydelse. Ibland angå rättelserna rent interna
svenska språkfrågor — man »moderniserar» språket en aning. Ibland
rör det sig om tolkningen av ett hebreiskt —- eller grekiskt — ord, varvid
ofta en uppenbar strävan till nära anknytning till originalet kan
iakttagas även när det gäller småord och skiftningar •—■ någon gång på ett
sätt som för tankarna till 1917 års bibel, såsom då &TCSpu<jKDa£V
återges med »på det högsta förhögt» fastän Luther nöjt sig med »erhöht».
Detta Luthertextens »erhöht» har kommentatorn icke noterat. Ofta
nöjer han sig nämligen med att anföra den text, som kan ha tjänat som
förebild. En sådan begränsning har säkerligen varit nödvändig. Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
