Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den kyrkliga försvenskningen av jämtland-härjedalen 175
från Norge1, så att fattigtionden blivit anslagen till andra ändamål
än som ursprungligen avsetts, en vanlig företeelse i tiondets historia.
Säkerligen har fattigtionden kommit att uppdelas på socknens präst
och kyrka, varigenom en ny fördelningspraxis utbildat sig: prästen
1/3 + 1/6, kyrkan 1/6+1/6, biskopen 1/6. Detta antagande
nödvändig-göres först och främst av en skrivelse från Gustav Vasa till Jämtlands
allmoge år 1540, vari konungen anmärker på att kyrkans del av
korntionden är dubbelt så stor som biskopens, »Endog ati äre vdij
same Biscopzdöme» och tvärt emot vad seden är i Hälsingland m. fi.
landskap.2 Han kräver och får också rättelse.3 Samma slutsats
fordrar ävenledes en passus i drottning Christinas stora resolution
av den 24 dec. 1645 på jämtlandsprästernas postulater, i vilken det
om tionden utsäges, att prästerskapet må tillåtas såsom tillförne njuta
halva kyrkotionden, d. v. s. hälften av sädestionden.1 Den andra
hälften var alltsedan reformationens dagar indragen till kronan.
Förutom sädestionden hade sockenprästen även rätt till andra
avgifter av sin församling, såsom fisk- och smörtionde, del i utbytet
av jakten, offer samt vissa inkomster av kyrkliga förrättningar.
Kvicktionde, som i Sverige av allmogen levererades redan på
Upplandslagens tid, erhöllo icke Jämtlandsprästerna.5 Krav på att utfå
jämväl denna sorts tionde börja därför komma till synes i deras
framställningar till Kungl. Maj:t. Så skedde under Baltzarfejdens tid6,
1 I Norge delades tionden lika mellan prästen, de fattiga, kyrkan och
biskopen. Fattigtionden benämndes bondelott, eftersom bönderna själva togo
hand om den och därmed försörjde sina fattiga. Efterhand torde prästerna ha
lagt bondelotten under sig, vilket nog skett redan under senare medeltiden.
Den upplevde en kortvarig renässans under slutet av 1500-talet, men återgick
snart till sockenprästen. Kirkeleksikon for Norden, IV, s. 575. Norske
Rigs-Registranter, I, utg. av Lange, s. 132.
2 GVR 3 sept. 1540, XIII, s. 112.
3 GVR 31 jan. 1542, XIV, s. 8, 16 febr. 1551, XXII, s. 88.
4 Se s. 210.
6 Frågan är, om icke smörtionden är att uppfatta som en slags
kvicktionde. Så snart en ko kalvat, erlades en mark smör, och för varje sextal getter
utgick lika mycket. Uttalande på Hammerdals ting 1 mars 1640 anger dessa
mått. Avskrift i Offerdals kyrkoarkiv, sign. I: 1, ÖLA. I
Jämtlandskonventionen av 1303 räknas med femtal getter men samma smörmängd.
6 RR 18 aug. 1612, RA. Prästernas begäran om kvicktionde skulle avgöras
framdeles, »allthenstund wij icke så hastigtt kunne leggie dem [bönderna]
nogott nytt opå».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
