Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o
nils beltzén
ikke wore skulle waere under wore naadige Herre og Könning eller
Norges Crone, men under Swerige perpetueret, endog det ikke saalunde
af Swensken blew wundet, det jo igien med Zebatths KrigsHerrernes
Guds hielp og wores gunstige landsherres saawel som Eders raadstue
Anslag med Swerdet er igien taget.–- —- baade Prest og Bonde er
raadlöse, wide intet hwad wi skulle giöre, men gaa her qvasi sine omni
liberationis spe in tristi metu et dolore–- -— wide wi nu ikke–-
bedre Raad end at flye til wor Kiere Öwrigheds Raadföring, der sögendes,
hwordan wi os forholde skulde.»
De önska veta, om de skola stanna hos sina församlingar, ifall detta
överhuvud skulle kunna tillstädjas dem, eller om de böra fly till
sin »rette och kiere Öwrighed». Valet är svårt för dem.
»Gud skall nu kiende, hwad os trænger. Thi at bliwe her, will det giwe,
att wi maaske åktes for Stendsel for wore Naboer, og til Spot og
Haan-hed for dem, som ere om os, og bliwe til et ordsprog ibland fremmede,
wor Forsmedelse maa daglig wære ower os, og maa see Fienden og den
Hefngierrige.»
Som nyss nämndes var denna brevväxling inte utan sina risker,
och vissa ordalag i de nyss citerade raderna, hänsyftande på den
överhet, som brevskrivarna tydligen alltfort ansågo för den rätta i
trots av det faktiska sakläget, skulle självklart ses med oblida ögon
av de svenska myndigheterna, om de kommo till deras kännedom,
detta även om man gör vederbörliga avdrag för den lättförståeliga
strävan hos utfärdarna av brevet att smickra adressaten och det
land han till skillnad från dem alltfort företrädde för att därigenom
s. a. s. få bättre kontakt med honom och göra honom mera
angelägen att taga sig an deras sak. I fortsättningen av brevet skärpes
tonen än ytterligare intill det faktiska hotet:
»Gud wære dog lowet, at wi hawe ikke utroligen handiet i den Pakt,
som wi med wores Herre og Konge giort hawe, men hwer for sig af
yder-ste Formue tient K. M. KrigsFolk, hwilket endnu fremdeles skulle wel
skee, om wi maatte blifwe wed.»
Det dansk-norska prästerskapets sinnelag går ej att taga miste på
och är heller icke överraskande. Den energiska fördanskningen av
det jämtländska prästerskapet under förra hälften av 1600-talet hade
varit effektiv, vilket ju bl. a. även bestyrkes av den redan omtalade
så gott som hundraprocentiga flykten undan svenskarna i mars
1644.
Detta brev, på vilket avsändarna väntade sig svar »inden faa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
