Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Hans Cnattingius, D-källan till Uppsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d-källan till uppsala möte
293
påträffas redan hos Messenius, ehuru med formuleringen: »Nu är
Swerige blefwet en man, och alle hafwe wij en enda Gudh».1
Ridder-stierna och Messenius voro således de vittnen, som skulle garantera
D-källans ålder och autenticitet, en garanti, som enligt vissa forskare2
icke kunde anses i och för sig fullt betryggande.
Genom ett lyckligt handskriftsfynd kom frågan om D-källan i
ett delvis nytt läge. I Odensjö kyrkoarkiv i Småland påträffade
H. Pleijel 1942 en uppteckning av D-källan, inbunden tillsammans
med ett exemplar av Confessio fidei (tryckt 1593—-94) och Acta
coro-nationis Sigismundi (tryckt 1594). Av handstilen att döma härrörde
denna uppteckning »från tiden omkring 1600» (Pleijel)3 eller
»troligen från början av 1600-talet» (Westin)4. Odensjöhandskriften av
D-källan, i fortsättningen benämnd DO till åtskillnad från de
ridder-stiernska avskrifterna, benämnda DR, och Ridderstiernas förlaga,
benämnd DRF, företedde likväl en del sakliga avvikelser från den
ridderstiernska traditionen och erbjöd därjämte åtskilliga
ortografiska och språkliga egendomligheter, som gjorde det svårt att komma
till rätta med den. Förhoppningarna att DO skulle sprida klarhet
över D-relationens tillkomst och värde syntes därför blott i ringa
utsträckning bli infriade. Dess autenticitet kunde visserligen icke
vidare bestridas. En forskare som G. Westin ansåg sig emellertid
nödgad att stanna vid det negativa resultatet, »att D-källans
ursprungliga form är oåtkomlig för oss men att dess huvuddrag
föreligga i två avskrifter, den ena från 1693 och den andra troligen från
början av 1600-talet», samt att de två versionernas olikheter icke
ökade förtroendet för denna källa.5 I en kortfattad men på egna
undersökningar stödd resumé över problemen kring D-källan har likväl
helt nyligen N. Ahnlund dels bestämt tagit avstånd från den
uppfattning om denna, som varit den förhärskande allt sedan K. Hilde-
1 E 324 (UUB), s. 32.
2 T. ex. G. Westin, Nicolaus Olai Bothniensis och den s. k. D-källan till
Uppsala mötes handlingar. KÅ 1943, s. 187.
3 Odensjöhandskriften om Uppsala möte. Efterskrift till Uppsala möte
och den lutherska bekännelsen. Ny kyrklig tidskrift 1943, s. 152. Uppsatsen,
något utvidgad, omtryckt i Densamme, Svensk lutherdom (1944), s. 47—52.
4 KÅ 1943, s. 189.
5 Ibdm. H. Hermerén har (i Uppsala möte, 1944, s. 65, 60) rentav
ifrågasatt, att DO skulle vara ett falsarium, och vill i varje fall datera hela
D-relationen till flera årtionden efter 1600 (ibdm s. 72, 60).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
