Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Hans Cnattingius, D-källan till Uppsala möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d-källan till uppsala möte
303
stämt DO:s svenska språkdräkt med dess notoriska former,
stavning, slarvfel och vardagliga uttryck. Vid jämförelsen mellan DRF
och DO berördes en del otympliga konstruktioner, som ådagalade,
att en ändring från en förlaga, författad av en annan person och
med en i dessa hänseenden riktig svenska, till DO:s text måste
anses utesluten. Detsamma gäller om namnformer som »Erisse»,
»Bottnensis», »Chinisi» (i stället för »Chenicij»), »caluanist» o. d., samt
den egenartade latinska stavningen och de latinska felaktigheterna.
Det kan icke hållas för rimligt, att Magnus Petri, om han avskrivit
en främmande förlaga, skulle till förmån för dessa egendomliga
namnformer och latinska felaktigheter ha ändrat sin förlaga, om
den i dessa avseenden varit riktig. Dessa konstruktioner,
namnformer och latinska egendomligheter måste därför anses som
ursprungliga i DO:s text. Det föreligger emellertid intet skäl att
antaga, att en annan författare företett just dessa besynnerliga drag.
Denne borde f. ö. i sådant fall kunna återfinnas, eftersom den
postulerade förlagan icke gärna kan ha författats av någon annan
än en i mötet deltagande präst1, av allt att döma tillhörande
Strängnäs’ stift. I det tämligen rika materialet för prästerskapet
i detta stift denna tid söker man likväl fåfängt efter alla dessa
DO:s besynnerligheter. De skönjas hos en enda, Magnus Petri. DO
är ett alltigenom originellt för att icke säga unikt dokument, gjutet
i ett stycke, ett vittnesbörd om en särpräglad personlighet. Denna
återfinna vi i Magnus Petri. Redan DO:s enhetlighet och egenart
gör det därför mer än sannolikt, att dess text ursprungligen
författats av den med handskriften kongeniale Magnus Petri. En
granskning av dennes person och livsöden ger ytterligare stöd åt
en dylik uppfattning.
Magnus Petri tillhörde enligt vedertagen uppfattning den gamla
frälsesläkten Kuhla. Först efter en viss tveksamhet från släktens
sida skall han ha inträtt i det prästerliga kaliet.2 Ar 1563 uppges
han ha blivit präst vid den svenska örlogsflottan3 och tillika Erik
1 Redan K. Hildebrand förutsatte som självklart, att författaren var en
deltagare i mötet, i så fall givetvis en präst. H. T. 1893, s. 98. Samma
uppfattning företräder Ahnlund, H. T. 1944, s. 394. Se även ovan s. 300.
2 Anrep, Svenska adelns ättartavlor (1862), III, s. 646 f. Elgenstierna,
Den introducerade svenska adelns ättartavlor, VII, s. 16. Hagström, a. a.,
II, s. 358 f.
3 Tegel, Konung Erics den XIV:des historia. Företalet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
