Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Jan Liedgren, Biskop Laurelii trenne försvarsskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
biskop laurelii trenne försvarsskrifter 7 nov. 1650 34i
inom ståndet, var det naturligt, att han kände sig uppfordrad till
svaromål. I fortsättningen kritiserade han de ofrälses gemensamma
aktion i reduktionsfrågan och utvecklade sina planer och
önskemål. Denna remonstration torde Laurelius ha låtit cirkulera inom
biskopskollegiet; Karlstadssuperintendenten Sveno Benedicti
återsände den till Västeråsbiskopen 16 nov. med Jonas Petri i Hassle,
som då blev i tillfälle att referera den i sin dagbok.1
De tre försvarsskrifterna äro till form och innehåll typiska för
Laurelii tänkesätt och belysa väsentliga sidor av hans verksamhet,
kyrkolags- och privilegiearbetet. Och ehuru deras författare icke
tillhörde de ofrälse ståndens stridbara majoritet, äro de viktiga
bidrag till Sveriges politiska och kyrkohistoria i en upprörd tid.
Remonstrationen.2
En kort och wälmeent påminnelse och Rättelse om then Processen,
som uthi Collegio Ecclesiastico, här i Stockholm aflupin är, a:o 1650.
Merkelige Språch och lijffzReglor af Jesu Syrachz book vvijssligen
till at förholla sigh uthi samqvem och Collegiale Conventer.
Syr. 10: 8 Tu skalt icke döma, för än tu Sakena förhördt hafr, och
lät folk först uttaala.
Blanda tigh icke uthi annars Mans Saaker, och sitt icke
öfr orätten doom.
Cap. 14: i Wäl är honom, som icke gifr et ondt rådh, och icke theraf
et ondt Samvveet hafr.
Cap. 7: 7 Kom icke uproor åstadh i Stadenom, och heng icke in till
meenige Man, pä thet tu icke dubbelt skalt draga skuld.
Cap. 20: 6 Somblige tijga therföre, at the icke kunna förswara sig.
Somblige tijga och wachta uppå sin tijd. En wijss man tijger till thess
han seer sin tijdh, men en framfoos dåre kan icke bijda effter tijden.
Then som myckit hafr af munnen, han giör sigh misshageligh, och then
sig myckit wälde tiltaager, honom warder man ogunstigh.
1 Referatet, HSH XXII, s. 249 f., har utnyttjats av P. Wieselgren i
art. Laurelius i Biographiskt Lexicon VII (1841), s. 309, och av Holm, a. a.,
s. 288 f., 316 not i. — Originalet är nu okänt; avskriften i Engeströmska saml.
har begagnats av C. G. Malmström, Ad historiam ecclesiae suecanae . . .
anno-tata (1849), s. 21 not 4, 29 not 3, av J. Liedgren i KÅ 1938, s. 243 not 1, och
i KÅ 1939, s. 161 not i, 177 f., samt av H. Cnattingius, Den centrala
kyrkostyrelsen i Sverige 1611—1G36, s. 260 f. och av S. Kjöllerström,
Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—1682 (1944), s. 155, 206.
2 Samtida avskrift av Laurelii måg Erik Odhelius i Engeströmska saml.
B X, i, 29, n:o 74, KB. Ett par uppenbara felskrivningar ha rättats efter en
yngre avskrift i sammelbunten A 956: i, KB.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
