Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Tord O:son Nordberg och Göran Axel-Nilsson, Katarina kyrka (Märta Edquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
383.
med »kyrkans fasta byggnader». Om Arenbechius inte av höga
vederbörande ansetts särskilt kvalificerad för sitt uppdrag, hade väl
magistratens representant i kommittén, den i fråga om liknande företag (S:t
Jacob och S:t Johannes) erfarne rådmannen Johan Eriksson Furubom
varit närmast till hands att leda arbetet. Att överståthållaren och
underståthållaren vid flera tillfällen ledde sammanträdena innebar säkert
icke, som d:r N. tycks mena, misstroende mot Arenbechius, enär
överståthållaren av konungen utsetts till högste ledare av byggnadsföretaget
och underståthållaren var hans ersättare.
Till de största svårigheter, som voro förenade med kyrkobygget,
hörde den ofta förekommande oenigheten mellan kyrkovärdarna och
byggnadskommittén. D:r N. utgår ifrån att detta väsentligen, liksom då
det gällde friktionen med arkitekten, var kyrkoherdens fel.
Vad striden mellan byggnadskommittén och kyrkovärdarna
beträffar, förhöll det sig i själva verket så, att de kyrkovärdar striden närmast
gällde antingen avsatts av överståthållaren på grund av oredlighet eller
tvungits avgå för misskötsel av sitt ämbete, och att icke endast
kyrkoherden utan kyrkorådet i sin helhet (som bekant tillhörde inte
kyrkovärdarna detsamma) ogillade deras handlingssätt. De lånade utan
tillstånd stora summor av den fattiga kyrkan, summor som i flera fall
ännu vid vederbörandes död icke återbetalats. Oemotsägliga belägg för
dessa påståenden äro i riklig mängd att finna i Katarina kyrkoarkiv.
Arenbechius’ påstående, att orsaken till hans fienders aktioner mot
honom väsentligen härrörde av hans krav, att de skulle betala sina
skulder till kyrkan, framgår även av räkenskapsböckerna och åtskilliga
inlagor till myndigheterna av församlingens »äldste».
»Den svåra schism», som enligt d:r N. (sid. 225) »utbrutit mellan
församlingens förtroendemän» [varmed d:r N. avser de oredliga [-kyrkovärdarna]-] {+kyrko-
värdarna]+} hade sin egentliga grund i »förtroendemännens» bristande
redbarhet. F. ö. är benämningen »förtroendemän» missvisande, då till
dessa främst hörde kyrkorådet (= kyrkoföreståndarna, sexmännen)
och detta i regel stod på kyrkoherdens sida. På sid. 226 omtalar d:r N.
ett sammanträde inför överståthållaren, dit kyrkoherden, arkitekten
och rådman Furubom kallats för biläggande av stridigheterna mellan
kyrkovärdarna och »en del av föreståndarna». Kyrkoherden hörde
givetvis inte till dessa, varför framställningen här är alltigenom missvisande.
D:r N. talar (sid. 228) om »angrepp» av kyrkoherden mot två
kyrkovärdar, brännvinsbrännaren Håkan Björkman och bryggaren Helge
Helgesson, vilka angrepp skulle ha lett till deras avsättning. Men det
var överståthållaren, som avsatte dem, och förvisso icke omotiverat.
Kyrkovärdarna, framför allt Björkman, hade lagt beslag på en av de
största gåvor kyrkan fått, nämligen ett stort parti spannmål, värt 19.000
dlr kmt. Varken överståthållaren, underståthållaren eller
riksskattmästaren Gustaf Bonde kunde förmå dem att redovisa för spannmålens
försäljning. Efter två års fåfänga försök måste överståthållaren
föranstalta om utmätning hos Björkman. Efter ytterligare två år uppgavs
25 — 44574 Kyrkohist. Årsskrift 1944
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
