Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - E. Jonsson, Prästerskapets privilegiefråga vid Sigismunds trontillträde och problemet rörande »16-mars-postulaterna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTERSKAPETS PRIVILEGIEFRÅGA VID SIGISMUNDS TRONTILLTRÄDE 4 I
Omarbetningen var rätt genomgripande, särskilt vad formen
beträffar. Den långa inledningen hade slopats och några mindre
viktiga krav uteslutits. I stället för en förteckning över vad som
gick kungens myndighet förnär, bifogades en motivering för
rättmätigheten av kraven i postulaterna med hänvisning till recesser
och stadgor under Gustav I:s, Erik XIV:s och Johan III:s tid samt
Sveriges lag och gammal sedvana. Voro de religiösa bestämmelserna
fortfarande rigorösa, hade dock rådet gått konungen till mötes på
några punkter, där adeln själv kunde ha intresse därav. Sålunda
hade det tidigare kravet på att tronarvingen skulle uppfostras i
Sverige, utelämnats, och till den religiöst indifferenta högadelns
fromma hade man ersatt förbudet mot främmande trosbekännares
bosättning i riket med bestämmelsen om att sådana ej fingo bekläda
andliga och världsliga ämbeten. Ett i prästerskapets förslag ingående
förbud för studier vid kalvinska och jesuitiska skolor och krav på
censur vid boktryckningen hade likaledes uteslutits. Konungens
rätt till vissa regala gäll erkändes mot prästerskapets tidigare
yrkanden. Vad de ekonomiska privilegierna beträffar, kom rådet med
uppslag, som sedan skulle följas i februaripostulaterna 1594,
nämligen att konungen med rådets och biskoparnas betänkande skulle
göra upp ordningar för prästerskapets, skolmästarnas och
sjukstugornas underhåll.
Som synes var revisionen ägnad att utjämna motsatsförhållandet
till konungen men även att tillvarataga rådets intressen. Särskilt
i ögonfallande är, att prästerskapets ofta drastiska och konkreta
uttryckssätt försvagats och ersatts av försiktigare formuleringar.
Skulle denna medlingspolitik lyckas? Sakens utgång hängde på detta,
ty hertigen vidtog inga åtgärder utan överlät åt rådet att verka för
prästerskapets sak.1 Konungens svar anlände på julafton.2 Det
innebar, att avgörandet av privilegierna skulle uppskjutas till en
kommande riksdag. Rådet fick befallning om att meddela
prästerskapet svaret, men denna order vägrade det att efterkomma och
begärde i en skrivelse till konungen, att denne skulle ge ett
gynnsammare svar.3 Sigismund lät sig dock ej förmås till någon eftergift,
och slutligen överlämnades svaret genom konungens sekreterare Jöns
Bult till prästerskapet, som genast avgav en skarp protestskrivelse.4
1 SRA III: i, s. 228 ff.
3 Ibdm, s. 231 f.
2 Ibdm, s. 231.
4 Ibdm, s. 233.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
