Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - E. Jonsson, Prästerskapets privilegiefråga vid Sigismunds trontillträde och problemet rörande »16-mars-postulaterna»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRÄSTERSKAPETS PRIVILEGIEFRÅGA VID SIGISMUNDS TRONTILLTRÄDE 4 I
Vad hertig Karls roll beträffar, så är det knappast att vänta, att han,
som aldrig annars brukade hänvisa till något annat än sin egen
myndighet såsom rikets arvfurste och förnämsta ledamot i riket under
konungens frånvaro, vid detta tillfälle skulle åberopa ett
privilegiebrev.
Emellertid finns det andra omständigheter, som kunna tolkas i
negativ riktning. Dit hör ett annat problem rörande biskopsmötet
i Uppsala. I den framställning, som då gjordes till hertigen, åberopade
man sig ej på några förut givna privilegier utan på »förre inlagde
postulater».1 Delvis får detta sin naturliga förklaring däri, att man
i framställningen upptagit sådana önskemål, som funnits med i de
tidigare postulaterna men utelämnats i de sista (t. ex. om tryckeriets
flyttning till Uppsala, hjälp åt prästänkor och olaga tingsdagar).
Men även sådant togs med, för vilket marspostulaterna 1594
stadgade framtida förordningar eller tillfälliga överenskommelser med
prästerskapet, såsom om »olidliga» gästningar och borgläger. Mera
underligt är det, att prostetunnan togs upp som ett spörsmål, ehuru
16-marspostulaterna givit en uttrycklig stadga om denna.2
Överhuvudtaget är det anledning nog till tvivel på privilegiernas
utfärdande, att dessa varken åberopas eller omnämnas uttryckligen
i något fall. Visserligen voro 16-marspostulaterna föga gynnsamma
för prästerskapet, men man hade dock väntat sig, att detta någon
gång hade fått anledning att åberopa dem, om de fått rättsligt
bindande karaktär. Åtminstone borde detta ha varit fallet fram till
år 1599, då Sigismund var landets laglige konung. Härvid är dock
att märka, att också adelns privilegiebrev sällan omnämnes. Orsaken
härtill måste sökas i de osäkra statsrättsliga förhållandena efter
konungens avresa till Polen. Hertig Karl var obestridligen den
ledande mannen i riket, och då lönade det sig inte att åberopa
privilegier, givna av konungen. Sådana papper nonchalerade han
fullständigt.3
1 Ibdm, s. 517 ff.
2 Sign. A (Steno Magnis kopiebok), som dock är den sämre avskriften, har
»prestatienden» i stället för »prostetunnan» (SRA III: 2, s. 522).
3 Se »Karls svar på Stockholms stads begäran om att han skulle ta hänsyn
till deras privilegiebrev. 29 april 1595» i Nordinska saml. Nr 180: 18 UUB
samt »Karls spörsmål till de utskickade från Stockholms stad» i SRA III: 2,
s. 633 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
