Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
nils beltzén
prästerskap gingo bort under 1650- och 60-talen och blevo ersatta
med nya män. Vid nyrekryteringen kommo givetvis icke längre
präster från Danmark eller Norge i fråga. En undersökning av
prästtillsättningarna i Jämtland och Härjedalen får därför taga sikte på
i vilken utsträckning dessa landskaps egna söner blevo dimitterade
till prästgäll i sina hemtrakter samt i vilken mån de voro lierade
med de prästkretsar, vars rötter gingo ned i dansktiden. En sådan
prövning ger det åtminstone allmänt sett överraskande resultatet,
att höga vederbörande i Sverige icke ansett det nödvändigt att
konsekvent försäkra sig om snabbast möjliga och fullständiga
försvenskning av det jämtländsk-härjedalska prästerskapet. Många gånger
tog man stor hänsyn till lokala och personliga omständigheter. Detta
handlingssätt harmonierar bra med den välvilliga hållning, som
myndigheterna från början intogo gentemot dessa erövrade provinser.
Åtminstone vid ett par senare tillfällen förefanns anledning att ångra
denna ytterligare generositet.
Under det första halvseklet efter Brömsebrofreden förekom ett
stort antal fall av befordringar eller transporter av danskar, norrmän
och infödda jämtar till pastorat i Jämtland-Härjedalen. Såsom
särskilt anmärkningsvärd måste betecknas förflyttningen 1650 av den
i Trondhjem födda kyrkoherden i Berg, Andreas Elavi, till Ovikens
gäll, som var ett av Jämtlands förnämsta och tidvis rent av säte för
landskapets andliga ledare. Man uraktlät heller ej att 1661 utnämna
Elavi till prost över det södra kontrakt, som tillskapades vid
Härjedalens överförande till Härnösands superintendentia. Påfallande
är också det jämtländsk-härjedalska prästerskapets talrika
anknytningar till de gamla dansk-norska prästsläkterna. Denna utveckling
gynnades visserligen av ofta förekommande »konserveringar», men
oavsett sådana hänsyn skapades stor intressegemenskap i vida
prästkretsar genom giftermålsförbindelser1, vilket inte så sällan måste ha
åstadkommit från svensk synpunkt —- åtminstone under tidigare år
— föga önskvärda stämningar, varom f. ö. källorna stundom
förmäla.2
För dessa nu nämnda förhållanden voro såväl Kungl. Maj:t som
stiftsstyrelsen i Härnösand ansvariga, alldenstund somliga gäll —
Brunflo, Oviken och Sunne, tidigare även Sveg — voro regala, andra
1 Bygdén, a. a., I—IV, passim.
2 Ex. Härnösands domkap. prot. 1661, HDA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
