Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nils Beltzén, Den kyrkliga försvenskningen av Jämtland-Härjedalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
nils beltzén
ländska (man får väl också förutsätta: de härjedalska) församlingarna
skulle i kultiskt hänseende restlöst1 uniformeras med de övriga
svenska. Några som helst olikheter borde icke vidare få förekomma.
Detta är ju i själva verket det rent konsekventa försvenskningskravet.
Det var en klar och otvetydig position man nått fram till. Givetvis
torde det ha dröjt något, innan de sista spåren av separatism på
kultens område blevo eliminerade i Jämtland-Härjedalen, men
alldeles säkert ha visitatorerna, såväl biskoparna som prostarna, gjort
sin plikt enligt överenskommelsen vid synodalmötet 1685. Det verkar
heller icke av de uppräknade punkterna att döma, som om redan då
några väsentligare olikheter hade förekommit. I samtliga uppräk-
1 Beträffande trolovningen var utvecklingen faktiskt »före» i
Jämtland-Härjedalen. Från de svenska prästernas sida hade länge framförts såsom
önskemål, att trolovningsakten skulle försiggå i kyrkans hägn. Redan
kyrkolagsförslaget av 1619 omnämner »lagha Trolofningh, hwilken ordentligha böör
ske i Kyrkionne, besynnerligh på Landzbygdenne i Kyrkioheerdens närwaro».
(Handlingar rörande Sveriges historia, andra serien, II, Kyrko-Ordningar och
Förslag dertill före 1686, första avd., s. 484.) Detta önskemål torde nog mera
sällan ha kunnat förverkligas. Även i följande kyrkolagsförslag formulerades
liknande paragrafer, vilket visar, att saken var angelägen för prästerskapet.
(Kyrko-Ordningar och Förslag dertill före 1686, II: 1, s. 237, II: 2, s. 136,
III. s. 85.) Därför är det naturligt, att synodalmötet i Härnösand i särskilt
»appendix» med nöje gav sitt tillstånd till bibehållande av den
jämtländsk-härjedalska seden i detta hänseende. Av allt att döma blev det i Jämtland
regel med trolovningar under prästens ledning antingen i kyrkan eller
annorstädes. Atminstone har kyrkoherde Oluf Bartholini i Offerdal på sitt kända
pedantiska maner under en lång rad av år (1643—68) bokfört alla de
förrättningar han eller hans kapellaner haft i Offerdal och dess annexförsamlingar
med dem som ämnade trolova sig. Det stående uttrycket i annalerna är: Den
och den dagen trolovade jag (herr Anders, herr Erik) dem och dem. Under
flera år (1653—65) nedtecknade han också besked om att akten försiggick
i kyrkan. Att detta bruk avtog på 1660-talet måste tillskrivas tilltagande ålder
och sjukdom (»Dnca 2 Adventus den 9 decemb. troloffuade ieg på sengen i
Offerdal — -— —»). Synnerligen intressant är en anteckning från 1653 i
Bar-tholinis dagbok. Han har nämligen detta år mellan 17 april och 26 sept. satt
in följande överskrift: »Effter den ny ordningh.» Efter denna rubrik börja
upplysningarna om trolovning i kyrkan. (Offerdals kyrkoarkiv, C: 1, ÖLA.)
Inom dessa termini faller Steuchius’ visitationsresa 1653. Någon tvekan kan
således icke råda från vem »den nya ordningen» stammade. Steuchius måste
ha utfärdat order därom på sin resa 1653.
För påpekande angående trolovningens ställning i Sverige tackar jag
professor S. Kjöllerström, Lund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
