Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Karl-Åke Henningson, Jacob Otto Hoof som predikant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jacob otto hoof som predikant 199
Jag började då qwida
Jesu wiste mig sin sida.»1
Emellertid har graden av det herrnhutiska elementet givit
anledning till ganska skilda omdömen.2 Den ganska tendentiösa
författaren till de »Enfaldiga tankar yttrade i Herrans fruktan och
Christi kärlek rörande framlidne Comministern i Swenljunga Mag.
J. O. Hoof, hans lära och werksamhet»3, som på G. D. Björcks
begäran nedskrivits för Biblisk-Lutherskt Weckoblad, håller före, att
Hoof mer och mer indrogs i »den Herrnhutiska andeligheten». Detta
i avsikt att stämpla Hoof såsom heretiker och därmed indirekt
rättfärdiga schartaunismens avvisande hållning. Han åberopar sig f. ö.
inledningsvis på, att han själv hört Hoof försvara Zinzendorf och
dennes lära och söker därigenom från första början fastslå som sin
huvudtes, »att evangelium framställdes på Herrnhutiska wiset».
Med dessa »Enfaldiga tankar» går C. W. Skarstedt skarpt
tillrätta i sin rehabilitering av Hoof i en minnesskrift över denne.4
Han misstänker, att två olika kritici (O. M. Torell och F. Lindskog)
stå bakom desamma och frånkänner ingalunda anmärkningarna
epitetet »enfaldiga» men bestrider, att de skulle vara yttrade i
»Herrens fruktan och Christi kärlek».5
Skarstedt synes luta åt den åsikten, att inflytandet från
Zinzendorf tillhör Hoofs tidigare skede som väckelsepredikant (räknat
från år 1808). Han drar här parallellen med Schartau och anser en
dylik temporär förbindelse med brödraförsamlingen värdefull inte
bara för hoofianism och schartaunism utan också för hela
»evangelisklutherska kristenheten».
Skarstedt uttalar emellertid en förmodan, att Hoof sedermera
»sagt farväl åt den Herrnhutiska andeligheten», och säger sig i Hoofs
predikningar »icke kunnat uppspåra några drag av förkärlek» för
densamma.
Att detta omdöme icke kan hålla stånd inför en mera objektiv
1 Hallbäck, J. O. Hoof och hoofianismen, Kyrkohist. Årsskr. 1914, s. 291.
2 I brev från folkskollärare A. Widéen till pastor Schjött fritages Hoof från
herrnhutism, Newman, Svensk Högkyrklighet–—, s. 114.
3 Bibi. Luth. Weckobl. årg. 1861, s. 329.
4 Ett hundraåra minne etc.
5 Skarstedt, a. a., s. 58 ff. Nelson anger F. Lindskog såsom förf., a. a.,
s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
