Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Margit Sahlin, Oäkta helgon i folklig tro och rit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oäkta helgon i folklig tro och rit
275
man erinra om t. ex. den beryktade rävprocessionen i Paris i mitten
av 1200-talet, särskilt älskad av Filip den Sköne: mitt ibland
klere-siet fördes en räv, iförd röcklin och tiara; längs efter vägen
utplacerade höns lockade Mickel till väldiga språng, som i hög grad
ökade förtjusningen över detta av påvehat inspirerade folknöje.1
I Aix åter fördes en utklädd katt i högtidlig procession.2
Som ett naivt bidrag till processionens högtidlighet får man
däremot betrakta det bizarra inslaget i den berömda Brüsselprocessionen.
Inför den allvarlige Karl V framfördes bland helgongestalter,
passionsframställningar och andra mysterier, reliker och kors, en vagn
med en björn, som spelade på en orgel vars klaviatur var förbunden
med svansarna på ett tjog i burar instängda kattor: för varje anslag
jamade i sin tur en plågad katt, och till denna musik dansade
tjutande hundar och kattor . . .3
De bevarade notiserna om dessa bizarrerier och burleska upptåg,
om segt kvarlevande, mer eller mindre kristnade hednagudar och
sällsamma fantasiskapelser av folklig vidskepelse eller av uppsluppet
skämtlynne, ha värde inte bara som en roande samling kuriosa. Vid
närmare studium kunna de förvisso hjälpa fram till åtminstone en
ytlig inblick i det från vår tids kynne så väsensskilda medeltida
fromhetslivet, där på ett förunderligt sätt de grällaste motsättningar
klingade samman: uråldrig hedendom och äkta kristendom, skir
jung-frudevotion och skräckfylld utgestaltning av det demoniska och
fasansfulla, helig vördnad och lössläppt gyckel, ängslig vidskepelse och
cynisk libertinism, djupaste andakt och fräckaste blasfemi. Den
medeltida fromhetstypen har aspekter som ganska mycket skilja sig
från vad man lär känna genom studiet av teologer som Anselm och
Thomas: för den som tränger in i folkliv och folkliturgi öppnar sig
en annan värld, fantastisk och främmande, frånstötande ibland men
förunderligt fascinerande i sin livfyllda brokighet.
1 Leber, o. c., 9, s. 243, n. 1; 10, s. 73.
2 Ib., 9, s. 277, noten.
3 Leber, o. c., 9, s. 275, n. 1; Bérenger-Féraud, Superstitions, IV, s.
83 f. Flera liknande exempel i de anförda artiklarna hos Leber. Jfr även om
oxen i st. Marcel-processionen i Barjols ovan s. 232.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
