Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Karl Bäckgren, Brev från Waldemar Rudin till Eric Ihrfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
karl bäckgren
mien har beslutat tilldela sin belöningsmedalj i guld åt förre
amanuensen vid Vadstena landsarkiv Erie Ihrfors.
Herr Ihrfors är född 1846 och således nu en mycket gammal man.
Hela sitt långa lif har han egnat åt ett ihärdigt, självuppoffrande och
anspråkslöst arbete i fornforskningens tjänst. Utgången från ett fattigt
hem i Västmanland, kom han redan vid unga år i beröring med den
originelle folklifsskildraren, Ydredrotten Leonard Rääf. Uppmuntrad
af denne och försedd med hans rekommendation vandrade han till en
början, tidtals uppehållande sig med kroppsarbete och med försäljning
af böcker, från kyrka till kyrka i Småland och Östergötland,
upptecknande och afbildande kyrkliga minnesmärken, på hvilka hans intresse
företrädesvis inriktade sig. Sedan han 1900 blivit amanuens vid
landsarkivet i Vadstena, hvarifrån han 1918 erhöll afsked, fick han i de dit
inlämnade kyrkböckerna ett rikt material för fortsatta studier. Om
omfånget af hans anteckningar kan man göra sig en föreställning genom
den här utställda samlingen, omfattande 35 digra volymer, alla af
honom egenhändigt präntade. Hufvuddelen af dessa, 21 band, utgöres
af Anteckningar ur Östergötlands äldre kyrkohäfder, afhandlande
härad för härad företrädesvis kyrkornas byggnadshistoria, afskrifter af
äldre inventarieförteckningar, uppgifter om grafmonument öfver
märkligare personer och kulturhistoriska notiser, hämtade ur de gamla
kyrkoarkiven. Allt eftersom detta arbete fortskridit, har han insändt volym
efter volym till Akademien utan att därför fordra annat än ersättning
för papper och inbindning och förklarande sin djupa tacksamhet för de
ej alltför rikliga belopp, som Akademien därutöfver kunnat tillerkänna
honom. Då nu denne Akademiens ringe tjänare, såsom han själv kallar
sig, anser sig stå vid slutet af sin verksamhet och knappast hoppas
kunna fullborda det sista af Östergötlands härader, som ännu återstår
obeskrifvet, länder det Akademien till synnerlig tillfredsställelse att
kunna på sätt som angifvits uttrycka sitt erkännande och sin
tacksamhet för hans långvariga och trogna arbete. Medaljen kommer att
tillsändas Herr Ihrfors.»1
Erie Ihrfors var en det inre livets man.
Framför allt stod Frans av Assisi hans hjärta nära. Han
skriver: »I synnerhet var S:t Fransiscus av Assisi det ideal, som jag såg
upp till. Han, som född i rikedom och hög samhällsställning, dock
hade mod och kraft att stiga ned i Kristi fattigdoms efterföljd, som
icke befrågade sig med kött och blod, när det gällde att med hela
sin själs värma följa de av Herren Jesus själv givna evangeliska
råden. Skulle då icke jag, som varken har förnäm börd eller rikdom
1 Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademiens protokoll 20.3. 1928,
§ 73-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
