Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Axel Dahl, Augustin und Plotin (Prof. Hjalmar Lindroth)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granskningar och anmälningar
329
melser som olikheter dememellan. I den tes, som Dahl uppställt för sin
undersökning: »Augustin und Plotin», ligger ju den uppgiften innesluten,
att båda behandlas i relation till varandra. Det är sålunda icke fråga
om den enes eller den andres åskådning i och för sig. Visserligen har
förf. genom underrubriken till sitt arbete ställt för sig uppgiften att
undersöka dels trinitetsläran hos Augustinus, dels nusläran hos Plotinos.
Och dock utgöra båda icke två isolerade och från varandra skilda
forskningsobjekt. Det framgår nogsamt av undersökningen, att förf. ytterst
åsyftar att med tillhjälp av Plotinos förstå Augustinus. Detta legitima
syfte borde ock klarare kommit till uttryck i undersökningens disposition.
Likheter förekomma enligt Dahl i två betydelsefulla hänseenden
mellan Augustinus och Plotinos, nämligen dels i fråga om de logiska och
kategoriala bestämningarna av Gud såsom »substantia vel essentia», dels
de psykologiska bestämningarna. Och båda tankelinjerna bottna i en
och samma utgångspunkt.
De logiska och kategoriala bestämningarna av den gudomliga
substansen gå ytterst tillbaka på de bestämningar av nus, som föreligga i
Plotinos’ lära om de intelligibla kategorierna. Huvuduppgiften var här
för Augustinus liksom för Plotinos att bestämma den absoluta substansen
så, att den inneslöt såväl enhet som mångfald, såväl vila som rörelse.
Denna uppgift löser Plotinos på det sättet, att han bestämmer nus som
ett absolut och metafysiskt självmedvetande, som är medvetet om, resp.
tänker sig självt. Så bestämd inrymmer den absoluta substansen på en
gång enhet och mångfald, vila och rörelse. Och i den så bestämda
absoluta substansen förverkligas Parmenides’ princip om tänkandets
identitet med varandet.
Även psykologien eller analogia-entis-spekulationen går tillbaka
på Plotinos’ bestämning av nus som ett absolut och metafysiskt
självmedvetande. Enligt Augustinus inneligger i älskandet eller seendet
en psykologisk trefald eller treenighet, nämligen dels den som ser,
resp. älskar, dels det som ses, resp. älskas, dels själva seendets, resp.
älskandets hypostaserade funktion. Detta har sin motsvarighet hos
Plotinos i nus-varandet, som tänker eller skådar sig självt och där
tänkandets eller skådandets funktion är ett hypostaserat varande. Dahl
finner här den centrala punkten i det plotinska systemet och menar sig
kunna konstatera en påtaglig parallell eller motsvarighet till
treenighetslärans formala kategorier hos Augustinus.
Det skall villigt erkännas, att Dahl härmed fått fram något mycket
väsentligt, när det gäller förståelsen av Augustinus’ förhållande till och
beroende av nyplatonismen. Dahls mening, att detta beroende innebär,
att Augustinus blott tillgodogjort sig en del från nyplatonismen hämtade
formala begrepp och begreppsbestämningar men att Augustinus’
åskådning från saklig synpunkt är helt igenom kristen, har förut refererats.
Vi hava därför att kritiskt granska, om Augustinus verkligen förmår att
inom denna nyplatonska formala ram framställa en kristen åskådning
och om han över huvud kan tillgodose logikens krav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
