Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar Annell, Erik XIV:s etiska föreställningar och deras inflytande på hans politik (Prof. Sven Kjöllerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35°
granskningar och anmälningar 360
i att en »mera ingående kunskap om denna kulturepok sannolikt är ganska
sällsynt» (s. 243).
Sammanfattningsvis skulle man alltså kunna säga, att förf. gjort den
»upptäckten», att religionen för 1500-talets människor var något
fullständigt självklart. Detta innebär dock icke, »att Erik XIV skulle ha ägt
någon i religiös mening levande tro» eller att »religionen varit en sedligt
verkande kraft i hans liv». Materialet visar endast, heter det, att Eriks
tro »i rent teoretiskt hänseende var väl befäst, d. v. s. att han utan
reservationer höll den kristna läran för sann» (s. 243). Förf. har sålunda
kommit till samma resultat, som Hj. Holmquist 1933 formulerade på
följande sätt: »I så måtto var Erik ett barn av reformationstiden, att
han inhämtat en uppriktig protestantisk övertygelse och ägde god insikt
i och vaket intresse för kyrkliga frågor. Visserligen blev Eriks
religiositet icke som för fadern en sedlig makt i hans personliga liv . . . Det var
helt visst ett uttryck för hans ärliga mening, när han i en av sina första
regeringshandlingar, fastställandet av gårdsrätten för hovet nov. 1560.
begynte med orden: ’Först skall var och en leva och hålla sig uti
gudsfruktan, hava Guds heliga ord, lag och bud för ögonen och sig skicka med
åthävor, tal, ord och gärningar, som en kristen ägnar och bör’ ... Vi skola
möta åtskilliga dokument, som vittna om att Erik hade ett levande
intresse för sitt folks religiösa lika väl som materiella välfärd. Utan detta
Eriks positiva intresse för även det religiösa livets vård hade den svenska
kyrkans kraftiga utveckling under 1560-talet svårligen varit möjlig»
(Svenska kyrkans historia 3, s. 366. Jfr förf. s. 14). Enligt Anneli ha
emellertid Holmquists åsikter »icke vunnit mycket beaktande i den fortsatta
diskussionen» (s. 14), varför han ansett sig böra utförligare och mera
energiskt analysera ett större material än det, varpå Holmquist byggt sin
framställning.
Sedan förf. i inledningen presenterat sitt material, övergår han till
en framställning av de redan nämnda hovartiklarna, som han anser
»i det väsentliga» vara ett verk av Erik XIV. Vid utarbetandet av dessa
artiklar har konungen utgått från dekalogen och lagt denna till grund
för framställningen. »Ett och annat avsteg från schemat förekommer
väl», skriver förf., »men i stort sett framträder detta med nästan
programmatisk klarhet». Härav följer enligt förf., att Eriks tillvägagångssätt
»varit dikterat av en för honom själv levande teoretisk uppfattning om
hur en lag borde vara beskaffad». Frågan blir därför; »Varifrån kan Erik
XIV ha fått denna uppfattning, att en lagstiftare bör använda dekalogen
i dess detaljerade utformning som norm för sitt arbete» (s. 35).
Den kyrkohistoriska forskningen har sedan länge betonat, att Filip
Melanchthon alltsedan Georg Xormans dagar spelat en mycket viktig
roll i Sverige. Det låg därför mycket nära till hands för förf. att pröva
hållbarheten av detta påstående. Resultatet av undersökningen blev
också, att förf. hos Melanchton fann slående likheter med den princip,
som enligt förf. tillämpats av Erik XIV. Förf. har överhuvudtaget
funnit »en anmärkningsvärt stor överensstämmelse . . . mellan den åskåd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
