Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gunnar Annell, Erik XIV:s etiska föreställningar och deras inflytande på hans politik (Prof. Sven Kjöllerström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
granskningar och anmälningar 354
erna har Erik uppträtt »som en god son till den kyrka han tillhörde»
(s. 202). Erik, som i det 2 kap. göres till representant »för tidens
humanistiskt färgade religiositet» (s. 66), blir i det 6 kap. en försvarare av »den
rena läran» i Laurentius Petris strängt konservativa anda. Det verkliga
förhållandet är emellertid, att Erik XIV i motsats till förf. var
konsekvent. Även i fråga om ceremonierna har Erik följt Melanchthons
intentioner, vilket man givetvis kan vänta »av en furste, som uppfostrats
i Melanchthons lära» (s. 190). Aktmaterialet talar i detta fall sitt mycket
tydliga språk. Om Erik verkligen delat ärkebiskopens utpräglat
konservativa uppfattning i ceremonifrågan, varför tog han då redan vid
kröningsriksdagen upp detta mycket delikata spörsmål och varför
sanktionerade han icke den av ärkebiskopen utarbetade kyrkoordningen?
Enligt evangelisk-luthersk uppfattning åligger det den världsliga
överheten att vårda sig om lagens båda tavlor. Överheten skall sålunda
för att tala med Laurentius Petri tillse, att »Guds ord fritt och
obehindrat hos undersåtarna predikat och utspritt varda» och att falsk och
kät-tersk lära utrotas. Enligt förf. har denna åskådning företrätts »icke minst
energiskt» av Melanchthon. Det samma kan även sägas om Gustav Vasa
och hans söner. Frågan är emellertid, om Erik XIV i något konkret fall
dragit konsekvenserna av denna åskådning och bestraffat präster, som
utspritt falsk lära. Förf. förnekar detta, som framgår av följande.
Kyrkoherden i Stockholm Johannes Nicolai Ofeg hade enligt
uppgifterna i ett kungligt brev av den 7 juli 1562 i fråga om Herrans nattvard
spritt åsikter, som icke vore i överensstämmelse med den Heliga Skrift
och därigenom sårat och oroat mångas samveten. Av konungen ålades
därför Ofeg att avge en skriftlig bekännelse. Vari Ofegs »kätteri» bestått,
vet man icke, men uppenbart är, att det icke endast, som förf. menar,
gällt frågan, om någon annan dryck än vin finge användas i nattvarden.
Allt tyder också på att Ofeg blivit avsatt. Denna sistnämnda fråga har
livligt diskuterats. De olika uppfattningarna återges av G. Ekström i
Västerås stifts herdaminne (s. 322 f.) på följande sätt: »Som han [Ofeg]
redan i mitt av juli [1562] hade lämnat kyrkoherdebefattningen i
Stockholm, har han antingen i enlighet med en uppgift blivit vid denna tid
avsatt av teologiska skäl men efter biskop Peders död ånyo tagits till
nåder eller också har han redan då förflyttats till Västerås som biträde
åt den sjuke biskopen.» Om Peder Svarts sjukdom tiga visserligen
källorna, men förf. har trots detta accepterat den av Holmquist (Scandia
1930, s. 293, noten) förfäktade åsikten, att Ofeg före Peder Svarts död
inträtt som förvaltare av Västerås stift. Förf. skriver nämligen: »Den . . .
framlagda hypotesen, att Hans ... i samband med mötet skulle ha
blivit avsatt . . . förefaller högst äventyrlig. Bl. a. saknar den varje direkt
stöd i källorna» (s. 191, not 7). Följaktligen måste Ofeg ha förordnats
som biträde åt Peder Svart, eller måste man räkna med två kyrkoherdar
samtidigt i Stockholm. Båda hypoteserna äro lika litet trovärdiga. Till
de ofrånkomliga fakta, som framdragits som bevis för Ofegs avsättning,
kommer så, att uppgiften om avsättningen möter redan på 1590-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
