Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sven Kjöllerström, Kyrkolagsproblemet i Sverige 1571—1682 (Doc. Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
granskningar och anmälningar 362
görelse för innehållet i de aktstycken, som tillkommo åren 1623-1625»
och finner, att »historien om consistorium generale ännu är oskriven»
(sid. 109). Jag är förmäten nog att tro, att det skulle varit ganska
välgörande för förf. att närmare besinna de synpunkter och resultat, som
nämnda s. k. redogörelse likväl innehåller.
I kap. V och följande vidtager skildringen av arbetet med KO:s
revision fram till 1682 (sid. 139-372). Dessa avsnitt utgöra redan genom
sitt omfång undersökningens huvudpartier, och här har förf. tecknat
utvecklingen på basis av ett långt fullständigare källmaterial än det som
stått tidigare forskare till buds. Förf. är angelägen att komma åt de
agerandes åskådning och tendenser och att klarlägga brytningarna mellan
olika ståndpunkter. Bland kyrkomännen urskiljer förf. en
konservativare grupp, och dit hörde majoriteten av prästerskapet. Ärkebiskop
Lenaeus stod i denna skara främst i rang, medan Laurelius åter
framträder som den handlingskraftigaste bland dessa arvtagare till positionerna
från prästerskapets kamp under seklets tidigare decennier, outtröttligt
verksam för att överarbeta KO i enlighet med traditionalismens program
— ett segt fasthållande vid KO 1571. Blott tillägg till KO, däremot
ingen verkligt ny KO kunde denna grupp tänka sig. Åtskilliga
kyrkomän befunno sig däremot på en mera frisinnad linje, Matthiae,
Stigze-lius, Emporagrius och Terserus. De pläderade för ett generalkonsistorium
och ville gärna bereda lekmännen ett ökat inflytande inom kyrkan.
Det skulle föra för långt att här ge ett verkligt referat av
kyrkolagsarbetets gång. Blott några antydningar må göras. Under Kristinas tid
dominerar Matthiae kyrkolagsarbetet. Denne visade ringa förståelse
för svensk tradition och kunde därför trots drottningens stöd icke
betvinga prästerskapets motstånd. Samtidigt med denne bedrev Laurelius
sitt revisionsarbete och presterade under åren 1649-1654 icke mindre
än fyra omarbetningar, än under hänsynstagande till, än under
avståndstagande från Matthiae. Det har säkert fordrats mycken noggrann och
skarpsynt iakttagelse för att nå fram till den klara översikt, som förf.
ger härav i kap. VI. Förf. följer också Laurelius’ propaganda i sitt stift
och vid riksdagarna dessa år för att vinna stöd för sina konservativa
strävanden, något som hade framgång och fick till resultat, att Matthiae
uteslöts från den kvrkolagskommitté, som Karl X Gustav tillsatte i
juli 1655.
Denna kommittés verksamhet skildras i kap. VII. Medlemmar blevo
Lenaeus, Laurelius, Iheringius, Stigzelius och redaktör Emporagrius.
Kommittén sammanträdde med många och långa avbrott från febr. 1656
till mars 1659 och präglades av ideliga brytningar mellan Laurelius och
Emporagrius. Slutligen förstärktes kommittén med biskoparna Enander,
Terserus och Brunnius. Nu tillkom också ett nytt motiv att påskynda
kyrkolagsarbetet: önskvärdheten att äga ett rättesnöre vid
genomförandet av svenskt kyrkoskick i de nyerövrade provinserna. Till
riksdagen i Göteborg 1659 medfördes sålunda tre olika KOF: kommissionens
men därjämte ett särskilt från både Laurelius och Emporagrius. Man no-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
