Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gustaf Holmgren, När försvann det gamla S:t Eriks skrin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR FÖRSVANN DET GAMLA S:T ERIKS SKRIN?
II
öde har med den allra största sannolikhet också S:t Eriks skrin nu
gått till mötes.
Det är märkligt, att uppgifter härom, mer eller mindre klart
uttalade, möta i tvenne av varandra måhända alldeles oberoende
tryckta historiska framställningar, utan att de blivit observerade
eller beaktade av någon av de många, som yttrat sig i frågan om
skrinets försvinnande. Förutom dessa båda utsagor finnes också en
nära nog samtida anteckning om samma sak, som har ett med dem
i huvudsak överensstämmande innehåll. Att denna icke blivit
uppmärksammad är mindre att förvåna sig över, då den endast
föreligger i handskrift och f. ö. uppträder i ett alldeles oväntat
sammanhang.
Den tidigaste av de båda tryckta uppgifterna om konung
Johans befattning med skrinet står att finna i Messenius’ ’Scondia’.1
Bland händelserna under år 1573 redogör Messenius utförligt för
Johans mellanhavande med skottarna. Det heter på det
ifrågavarande stället, att konungen, som misstänkte dem, fann det
lämpligt att sända dem ut ur landet och till Livland. Till deras sold
skrapade han från alla möjliga håll ihop penningar, varvid han
varken skonade världsliga eller kyrkliga skatter. Därvid lät han
även smälta ned de ytterligt dyrbara skrinen, som tillhörde S:t Erik
i Uppsala och S:ta Birgitta och S:ta Katherina i Vadstena och med
de ur dem utvunna stora penningsummorna betalade han skottarna,
som sänts över havet till Reval.2
Med denna Messenius’ utsago stämmer så gott som fullständigt
överens den andra uppgiften, som en långt senare författare — låt
vara mer antydningsvis och i förbigående — lämnar. I sin härovan
anförda avhandling »Om stämplingarna mot konung Johan III åren
1572—1575» berättar Ödberg3, att hösten 1573 avreste kamreraren
Henrik Matsson Huggut och de kungliga kommissarierna Hans Kyle
och Erik Gabrielsson Oxenstierna till Reval. Därvid medförde de
1 J. Messenius, Scondia illustrata, T. 7, Holmiæ 1702, p. 24.
2 Messenius’ uppgift om, att S:ta Katherinas skrin nu gått sin förintelse
till mötes, är oriktig. Skrinet finnes ännu i behåll. Jfr Branting o.
Lindblom, a. a., s. 16 f.; af Ugglas, a. a., s. 23. — Det kan här tilläggas, att
Kjellberg (a. a., s. 182) på tal om de båda Vadstenaskrinen refererar Messenius’
utsago om de tre skrinens — således även S:t Eriks skrins — öde.
3 a. a., s. i ig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
