Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gustaf Holmgren, När försvann det gamla S:t Eriks skrin?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR FÖRSVANN DET GAMLA S:T ERIKS SKRIN?
II
Någon motsvarande uppgift om vikten på S:t Eriks skrin har
tyvärr icke stått att finna. Men det måste ändå sägas ligga
utomordentligt nära till hands att anta, att den andra notisen i
ränt-kammarboken åsyftar just detta skrin. Notiserna höra
otvivelaktigt ihop, icke bara därför, att de äro uppförda intill varandra
och avfattade på samma sätt, utan de röja också en stor inre
likhet. Bägge avhandla de kyrkligt silver och arrangemangen med
de tre framstående vittnena ha de gemensamt. Om såväl S:t Eriks
som S:ta Birgittas skrin föreligga uppgifter, att de konfiskerats vid
samma tid och för samma ändamål. Därigenom att vi känna
vikten på det ena av dessa skrin, ha vi fått en anvisning på, vad ett
praktskrin, avsett för ett av landets ryktbaraste helgon, kunde väga.
Båda skrinen ha också tillkommit samtidigt och ha förmodligen
utförts av samme mästare. Sett mot bakgrunden av
Birgittaskrinets 429 lödiga marker blir en antagen vikt av 500 lödiga marker
för S:t Eriks skrin ingalunda någon orimlighet.1 Det kan vara
rimligt, att man velat offra något mera silver på det skrin, som skulle
omsluta det kungliga helgonets reliker och som därtill skulle intaga
den förnämliga placeringen i rikets främsta domkyrka.
Sannolikheten för riktigheten av vår förmodan, att skrinet
försvunnit på Johan III:s tid, ökas avsevärt genom en samtida —
eller en i varje fall från 1500-talet stammande — anteckning om
skrinets öde. Sagesmannen är här ingen mindre än ärkebiskop Nicolaus
Olai Botniensis († 1600), således en i tidens kyrkliga och politiska
förhållanden väl insatt person, vilken därtill får förutsättas ha
varit särskilt underkunnig om sådant, som rörde Uppsala domkyrka.2
Av hans numera tyvärr förlorade handskrivna ’collectanea’ äro en
del fragment i avskrift bevarade i flera av den Palmskiöldska
samlingens volymer i Uppsala universitetsbibliotek. Bland dessa
avskrifter återfinnes den hittills alldeles obeaktade anteckningen om
1 Härtill böra möjligen läggas de 12 lod, som den »spira» vägde, vilken 1576
»bleff funnet wtij en lådha som Sancte Erichz skrinn stodh wtij ijblandt
höedt» (Ossbahr a. a., s. 49). — Man har (Branting o. Lindblom, a. a., s. 16)
på grundval av Birgittaskrinets 429 lödiga marker angivit dess silvervikt
uttryckt i vår tids mått till 89 kg. Enligt samma beräkningsgrund skulle S:t
Eriksskrinets antagna 500 lödige marker motsvara något mer än 103 kg silver.
2 Om honom se A. M. Magnusson, Nicolaus Olai Botniensis. Upps. 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
