Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Stig Lindholm, Överste Christoffer Johansson Ekeblad — en fromhetstyp från 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖVERSTE CHRISTOFFER JOHANSSON’ EKEBLAD
37
metrisk författare. Här fanns en speciell anknytningspunkt mellan
Ekeblad och honom. Dimbodius blev kyrkoherde i Sunnersbergs
församling 16561, men vi möter honom åtminstone vid ett par
tillfällen senare i prästerlig funktion i Stockholm i samband med
besök där, ena gången som predikant hos ingen mindre än dåvarande
rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie ute på Jacobsdal2 — en
kräsen herre, som säkerligen inte visat Dimbodius ynnesten om denne
inte hållit måttet.
Christoffer Ekeblads förbindelser med Dimbodius voro minst
lika hjärtliga som med Reazander. Brevväxlingen med sonen
Johan ger alltfort talrika belägg för de personliga relationerna till
prästgården.3 Tillsammans med notiser och anteckningar,
nedkastade av Christoffer Ekeblad i de mest skilda sammanhang, kan
vi här fånga konturerna av en säkerligen mer än vanligt uppriktig
tillgivenhet bland Stolafolket för kyrkoherden och hans familj.
Vad Reazander och Dimbodius djupast sett betytt för Ekeblad
under dessa år, därom finns av naturliga skäl inga dokument. Man
kunde ha väntat att möta uppteckningar av deras predikningar,
men homiletiken är över huvud taget rätt sparsamt representerad i
Ekeblads samlingar och av dessa båda präster finns knappast något
bevarat4, ehuru vi veta, att Ekeblad var en flitig kyrkobesökare.
Men å andra sidan. Med tanke på den självklarhet, som präglade
den dåtida prästens arbete och vidare med tanke på att
kristenlivets problem så intensivt sysselsatte Christoffer Ekeblad måste vi
1 Dimbodius kallades till tjänsten av Ebba Brahe och Maria Euphrosyne
de la Gardie, vilket också ger ett uppslag till karakteristiken av honom. Maria
Euphrosyne synes nämligen ha varit en from kvinna, vilket betygas genom en
av henne utgiven drygt 1,600 sidor omfattande bönbok: Der Geistlich
hunge-rigen Seelen Himmelisches Manna. Denna hennes personliga hållning torde
också ha kommit till uttryck i kallelsen av präst.
2 Sjöberg, a. a. II, 340 f.
3 Dessa synas ha bestått även efter Christoffers död, vilket betygas av
notiser i sonsonen Claes’ dagbok. Densamma i RA: E 2 1/2.
4 Endast en obetydlig anteckning har påträffats, nämligen rörande
Rea-zanders ingångsspråk på 2. sön. e. Trettondedag något år. Däremot berättar
E. att han hos Dimbodius gjort utdrag ur en av dennes böcker, som måste ha
varit Forsius’ Andelige wijsor. LUB: E 3; KB: CVI. 1. 15. I vad mån deras
tankar återspeglas i hans diktförsök och anteckningar i övrigt låter sig inte
avgöra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
