Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 2. Den tyska lutherska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7°
GUST. ARF.N OCH SIGURD PETRI
Samarbetet blev därför i det följande ett samarbete nästan endast
mellan prästerna, medan församlingarna stodo utanför.
Även under Sandins efterträdare, prosten Acrelius, fortsatte
samarbetet. Acrelius fick befallning att anmoda någon lämplig tysk
präst att förrätta installationen.1 Tyskarna voro inte sena att fatta
den framsträckta handen. Acrelius bemöttes med verklig
hjärtlighet. »De Tyska Pastores Herr Mühlenberg och Herr Brunholtz sökte
straxt wid min ankomst mit förtroende, hwarigenom jag lärdt känna
dem för rättsinniga och nitälskande lärare, af helt annat sinne än
de forna Hallenses. De hafwa tilbudit mig at tillika med wårt
Prästerskap taga del i deras samfund, såsom rena Trosförwandter på det
wi med förenade krafter må stå emot de falska bröder och inbyrdes
upbygga hwarannan.»2
Emellertid dröjde det länge, innan något samarbete kom till
stånd. Först år 1752 kunde Acrelius delta i ett tyskt prästmöte och
fick då det hedrande uppdraget att inviga den lutherska kyrkan i
Germantown.3 Detta blev inledningen till en lång rad av dylika
gemensamma möten, där svenskarna lärde sig att sätta stort värde
på sina tyska ämbetsbröder, vilka Acrelius karakteriserade som
»hjärtans fromme och Nijtälskande män, men ock hjärtans
enfall-dige».3 Tyskarna deltogo även i de svenska prästmötena. I
ömsesidigt förtroende rådslog man om de olika församlingarnas problem,
och därvid hade de, som för tillfället voro gäster, icke blott rätt att
yttra sig under överläggningen utan även tillåtelse att deltaga i
besluten.4 Vid dessa tillfällen var det naturligt att anordna
gemensamma nattvardsgångar5 — härför funnos ju inga konfessionella
hinder. Prästmötena voro lika mycket av uppbygglig som praktisk
art.
I Sverige fick man alltmer upp ögonen för värdet av detta
samarbete. 1758 års instruktion visar detta. Den rekommenderar
nämligen, »at Presterskapet lefwer i en broderlig förening med det Tyska
af den Augsburgiska Confession i orten warande Ministerio, sig wid
1 Instruktion f. prosten Acrelius § II, 19.6. 1749, F VIII: 10, 9.
2 Acrelius t. domkap. 1.12. 1749, F VIII: 5, 18.
3 Acrelius t. ärkeb. 6.12. 1752, F VIII: 4, 57.
4 Wrangel t. domkap. 14.12. 1766, F VIII: 5, 60.
5 Prostboken, 12.5. 1754, F VIII: 10, 88, samt Ministerium t. domkap.
23-5- 1755. F VIII: 2, 156.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
