Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gust. Arén — Sigurd Petri, De Svenska Församlingarnas i Nordamerika anslutning till den Anglikanska Kyrkan 1736—1786 - Kap. II. Förbindelserna med andra samfund - 3. Den anglikanska kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE SVENSKA FÖRSAMLINGARNA I NORDAMERIKA IOI
sionen om episkopatet. S.P.G:s försök att placera anglikanska
biskopar i kolonierna rönte häftigt motstånd, då episkopalkyrkan
ansågs stödja den illa tålda engelska regeringen och dess politik.1 Smith
och hans meningsfränder hoppades kanske, att Wrangel skulle vara
rätte mannen att avvända misstron mot biskopsämbetet. »De weta»,
skrev Wicksell 1768, »at Dissenterna wille stena en Engelsk Biskop,
om han komme hit; men om han för första gången kunde komma
under namn af en Swensk Biskop, tils folcket blefwe litet wahna
der-wid, så torde en Engelsk ock sedermera få lefwa och utföra sit
Embete här; och till ett sådant wärfs utförande tro de, denna Doctor
wara både klypt och skuren, och jag håller fore, at de icke fara mycket
wilse däruti.»2 Wrangel var alltså vid sin hemresa till Sverige nämnd
såsom blivande biskop inom såväl den episkopala som den
tysklutherska kyrkan, vilket utan tvivel måste sägas vara en något unik
ställning för en svensk präst.
Samarbetet med engelsmännen hade i varje fall sin bestämda
begränsning. Det ledde aldrig till någon interkommunion. Wrangel
tillbakavisade harmfullt varje beskyllning i den vägen och förklarade,
att han inte ens varit tillstädes i någon engelsk kyrka, när nattvarden
utdelats.3 Under de år, då de svenska prästmötena lågo nere på grund
av söndringen mellan honom och hans ämbetsbröder, hade han i
stället vänt sig till den tyska lutherska kyrkan, när han ville gå till
nattvarden.4
Det är som synes svårt att bestämma arten och omfånget av
Wrangels samarbete med den engelska kyrkans präster. Att det inte
var så starkt och helt och hållet lagt på att göra slut på den svenska
kyrkan i dessa trakter, som hans belackare påstodo, torde utan vidare
vara klart. Att det varit livligare, än han själv ville medgiva inför
domkapitlet, är möjligt. Så mycket torde dock kunna anses som
säkert, att Wrangel under sina sista år i Amerika förnyat
samarbetet med de ledande männen inom den anglikanska kyrkan och
därigenom avsevärt underlättat den slutliga övergången. Det är ju att
1 G. Westin, a. a., s. 171 f.
2 Wicksell, Ödmjuk Förklaring 28.10. 1768, F VIII: 3, 163. — Smith och
Peters lara själva ha varit på förslag jämte Wrangel (Ministerium t. domkap.
13.5. 1768, F VIII: 6, 99).
3 Wrangel t. domkap. 14.12. 1766, F VIII: 5, 72 f.
4 Ibid. 5, 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
