Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Torsten Levén, Om Erik Benzelius den äldres och Henrik Benzelius' insatser i konfirmationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
TORSTEN LEVÉN
Här som på andra håll ställde sig alltså församlingen välvillig
gentemot den nya seden.
Vid visitation i Harmånger 1754 föreskrev visitator ung. som
i Ovanåker angående slutförhöret i kyrkan, att de som vid detta
förhör kunde göra ett gott besked för sig skulle bli »offentel.
adpro-berade», men om någon visade sig sakna erforderliga kunskaper,
skulle han bli »til nästa slutförhör besparad . . .o1
Att konfirmationsseden upptogs mycket välvilligt av folket, har
redan framhållits. Det betygas också av protokollet från en visitation
i Norrala, där den nya kyrkliga akten infördes; det heter, att
»församlingens ledamöter förklarade sig mycket nögde och betygade
deröfwer sin stora fägnad.»2
Det torde kunna räcka med dessa prov på Henrik Benzelius’
föreskrifter vid sina visitationer om en gemensam kyrklig akt för barnen
före den första nattvardsgången. Av genomgångna
biskopsvisita-tionsprotokoll från hans tid ha endast två stycken påträffats, där
icke någon uppmaning till anordnande av högtidligt slutförhör med
barnen förekommer. Det ena är det ovan (s. 142) citerade protokollet
från visitationen i Närtuna och Gottröra 1751, och där ges ju en tydlig
och intressant förklaring till utelämnandet av den sedvanliga
uppmaningen. I det andra fallet — vid en visitation i Söderhamn 8-12
juli 1754 — finns däremot ingen påvisbar förklaring till uraktlåtandet;
visitationsprotokollet nämner över huvud taget ingenting om
barnens nattvardsberedelse.3
Benzelius använde icke ordet »konfirmation» vid sina visitationer.
Kanske undvek han det med avsikt. Införandet av en
konfirmationsakt i vårt land stötte delvis på starkt motstånd; man vädrade något
»katolskt» däri. Så sent som vid jubelfesten i Uppsala 1793, då
konfirmationen av allt att döma i stort sett blivit allmän sed, anföras
åtskilliga betänkligheter mot denna handling i ett memorial, ingivet
av professorn och prosten Johan Möller. Han anser, att om den skulle
förrättas med handpåläggning och andra ceremonier, skulle det i’
verkligheten bli ett katolskt bruk, som infördes. Till och med själva
1 Domkapis arkiv, ULA, sign. E V:54.i; prot. fr. visitation 22—25 juni
1754-
2 Domkap:s arkiv, ULA, sign. E V: 93.1; prot. fr. visitation 5—8 juli 1754.
3 Nämnda visitationsprot. finns i Uppsala domkap:s arkiv, ULA, sign.
EV: 126.1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
