Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Torsten Levén, Om Erik Benzelius den äldres och Henrik Benzelius' insatser i konfirmationens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
TORSTEN LEVÉN
i stiftet och blev så småningom överallt brukad, även om vissa
församlingar dröjde ända till långt in på 1780-talet med införandet av
en konfirmationshandling för de unga.
I viss mån belysande för förhållandena i stiftet är en visitation
i Nora församling av ärkebiskop Mennander år 1780.
Konfirmationen var då ännu icke i bruk i denna församling, trots att den
rekommenderats vid en prostvisitation 6 år tidigare.1 Ärkebiskopen
framhöll nu nyttan och uppbyggeisen av en dylik akt, och det
framhålles i protokollet, att denna ordning redan blivit införd i de flesta
av ärkestiftets församlingar.2 Att den ännu saknades på åtskilliga
håll framgår dock av ett memorial, som är bilagt
visitationsproto-kollet och underskrivet av pastor loci. Det meddelas däri: »Then så
kallade confirmationen har man ej ännu infördt, under wäntan at
omliggande contracter och Soknar skulle thermed förut gjöra
begynnelse.»3 Tydligen hade man på flera håll så sent som vid denna
tidpunkt ännu ej börjat med någon konfirmationsakt, men å andra
sidan har den blivit så pass allmän eller åtminstone erkänts vara så
betydelsefull, att man anser sig böra särskilt motivera, varför den ej
kommit församlingslivet till godo, även om motiveringen förefaller
något svag.
Nämnda memorial ger oss också en viss inblick i den allmänna
kunskapsnivån i församlingen. Det talas om att det gick trögt med
»catechismi lära», beroende bl. a. därpå, att många föräldrar
försummade att låta barnen få någon undervisning, till dess de blevo
så gamla, att de mera vant sig vid sysslor i hemmet och i skogen och
»både hog och minne förgått». Därför hände det, att många, när de
skulle beredas till nattvarden, gjorde prästerna »oändeligt besvär».
I detta okunnighetens mörker fanns dock ljusglimtar. Memorialet
fortsätter: ». . . ty nu gifwas, gudi lof, många föräldrar som sjelfwa
kunna wäl läsa i bok, Luth. catech. Svebilii förkl. m. m.» Det synes,
som om fordringarna på allmänbildningen och kristendomskunskapen
ännu ej kunde ställas alltför högt.
Den företagna undersökningen har alltså kunnat fastställa, att
1 Uppsala domkap:s arkiv, ULA, sign. EV: 92.1; prostvisitationsprot.
II sept. 1774.
2 Ibdm; biskopsvisitationsprot. 4—5 nov. 1780.
3 »Ödmjukaste Memorial och underrättelse om Nora Församling», daterat
4 nov. 1780 och bilagt nämnda visitationsprot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
