Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Erland Ehnmark, Övning och inspiration. Kring »Den levande Gudens» inledningskapitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
ERLAND EHNMARK
Man kan urskilja olika former:
»Denna kombination av gudomlig uppenbarelse och övning, som
vi finna hos de primitiva (vilka väl torde kunna ge oss någon aning
om ett religiöst tillstånd, som föregått religionens högre former), visar
i fortsättningen fem för vårt ämne väsentliga gestaltningar. I två av
dessa är metoden, övningen, träningen förhärskande. I två andra
är den gudomliga aktiviteten förhärskande. I den femte samarbeta
båda, mänsklig askes och gudomlig verkan, eller komma åtminstone
båda lika mycket i betraktande» (ib.).
Människans aktivitet och Guds aktivitet spela in i varandra.
»Metoden är människans aktivitet. När den blir allt, undanskjutes det
gudomliga, ända till dess Indien konsekvent frambringar en religion
utan tro på gudomlig aktivitet. Det motsatta framträder i
uppenbarelsereligionen, där Gud blir allt och människan intet, och
tillnärmelsevis även i bhaktifromheten» (s. 39). Indien och
uppenbarelsereligionen beteckna alltså här två ytterligheter, två motsatser. För
den ena är människans verk allt. Om den andra gäller: »Efter kristen
tro är även människans aktivitet i frälsningssaken alltigenom ett
Guds verk» (ib.).
Därmed äro polerna angivna. Erfarenheten att övningen och
självfrälsningen icke i längden göra tillfyllest gör sig inom den högre
religionen gällande på två sätt, »mera indirekt genom skilda själars
andliga förändring och förfining, och mera direkt genom en
religionstyp som erfar och betonar den gudomliga aktiviteten eller en
profetisk uppenbarelse» (s. 38). Samma sak uttryckes på följande sida
med orden: »Hos de förnämsta mystikerna, som icke liksom profeter
och apostlar helt behärskas av den uppenbarade Gudens grepp och
makt, blir människans aktivitet renad och sublimerad till en andlig
vaksamhet, som väntar benådning från ovan eller inifrån» (s. 39).
Söderblom uppvisar med en rad exempel, att mystikerna »av en högre
ordning» äro fullt medvetna om »skillnaden mellan det som
människan själv kan åstadkomma med träningen, övningen, och det som
är en gudomlig gåva» (s. 41). De stora mystikerna »tro icke på någon
mänsklig ansträngning» (s. 43), det gudomliga är dem för stort och
för högt för att kunna vinnas medelst mänskliga medel och metoder.
»Hos de högsta mystikerna träder sålunda, liksom hos den profetiska
gudstrons redskap, metoden tillbaka för Guds verk i människan, den
andliga gemenskapen med den Högste» (s. 44). För dessa mystiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
