Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN L. P. ESBJÖRN 184o-185o
235
15. Till G. Th. Keyser.1
Högädle Herr Grosshandlare!
Tackar ödmjukeligen för vänskapliga brefvet af d. 3 Nov. så väl, som
för sist i Stockholm. Att jag nu först svarar, kommer deraf, att jag ej förr
än nu fått svar från Ockelbo, huruvida någon prest kunnat förmås att åtaga
sig ordförandeskapet för den der stiftade biträdes-Missionsföreningen.
Svaret lyder så, att Kyrkoherden Hådell ändtligen låtit förmå sig att
åtaga sig detta »besvär» — hvilket jag således får enligt önskan
underrätta. Nu blir väl nödigt, att Hådell sjelf anmäler sig som ordförande.
Derföre vill jag tillskrifva Missionsvännerne i Ockelbo och bedja dem söka
förmå honom dertill.
För öfrigt är det något konstigt med den Kongliga skrifvelsen i denna
sak. Den har alldrig — mig vetterligen — varit meddelad uti
Författ-ningssamligen, icke eller uti Missionstidningen, och är derföre en alldeles
okänd förordning, den vi i Landsorten ej kunne efterlefva. Det kan väl
vara rätt godt, att Missionssälskapet icke promulgerar denne förordning
eller rescript; men nog ville ändå en och annan hafva reda på den, t. ex.
jag, som deraf önskade veta, huruvida det blott är förbjudet att utan
pastorernas biträde stifta Missionsbiträdesföreningar under Svenska
Missionssälskapet ensamt, eller om äfven det Lundska och all verldens
missionssälskaper äro satta i samma Kategori. Om så icke är så kunde
ju, der presterlig medverkan saknas, missionsvännerne ena sig till
biträdesföreningar under Lundska sälskapet eller under något utländskt
mis-sionssälskap. Vore roligt att vid tillfälle få höra, hvad restriktioner eller
friheter ordalydelsen i den Kongliga skrifvelsen gifva anledning till.
Herr Grosshandlaren ger mig en liten vänlig förebråelse, för det jag
på länge ej hörts af. Mins jag ej orätt, så har jag tillskrifvit Tit.
åtminstone en liten epistel, sedan jag var i Stockholm sist. Vare huru det vill,
så erkänner jag mig gärna skyldig till att hafva varit alltför tyst. Men
var god hör min ursäkt. Efter hemkomsten från Stockholm reste jag
åstad och profvade i Loos, 20 mil härifrån. Innan den saken blef afgjord,
skref jag nästan till ingen: jag ville vänta, för att berätta mina vänner
utgången. Genom stämplingar, röstvärfning och fult arbete åstadkoms
mödosamt nog att så många, som voro för mig, gingo öfver på Norelii
sida, att han feck 9 rösters pluralitet. Det var så säkert, att jag skulle få
nästan alla röster, att 12 röstegare ej ens gjorde sig besvär med att gå
fram den långa vägen till valet. Hade äfven de kommit fram, så hade
alla bränvinspresters stämplingar intet uträttat, utan jag hade ändå haft
pluraliteten. Genom fienders konster dröjde det länge, nära klagotidens
slut, innan jag ens feck veta valets utgång. I yttersta tiden feck jag af en
vän någon ofullständig notis om stämplingarne, men först post fatalia
feck jag ifrån församlingsboerna sjelfva diverse skriftliga documenter,
1 S. M. S:s prot. 1849-52, 1596.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
