Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Brev från L. P. Esbjörn 1840—1850
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN L. P. ESBJÖRN 184o-185o 247
22. Till G. Th. Keyser.1
Högädle Herr Grosshandlare!
Med särdeles fägnad mottog jag vänskapliga skrifvelsen af d. 20
dennes, hvarför jag får hjerteligen tacka. Det fasta och orubbliga deltagande,
som deruti uttalas, har gjort mig särdeles godt. Jag ser ock deraf, att det
var blott skrämskott, när H. Herr Ärkebiskopen vttrade, att han bedt
Sv. Missionssälskapet göra som han — »samla och pröfva», om jag förleder
till utflyttning. Att auctoriteterna äro ovilliga, kan jag ock se deraf, att
man i Gefle vägrar mig utrikes pass, emedan jag som embetsmän måste
ha Kungligt tillstånd att resa utrikes. (Jag begärde nemligen hos
Konsistorium att få qvarstå i stiftet, men feck till svar, att för så lång tid
kunde Kons. ej ge permission, utan jag finge vända mig till Kungs.) Jag
invände hos Landssekreteraren att jag efter i:a Maj ej är embetsmän,
men mig svarades, att jag har prest embetet qvar, fast ej Brukspred,
befattningen i Oslättfors, hvarifrån jag på begären fått afsked. Hvad är nu
att göra? Skrifva till Consistorium igen och förklara, att jag afsäger mig
prestembetet i Svenska kyrkan och få derpå ett tydligt protokoll, eller
gå till Kungs? Lyckligtvis — jag tror genom Guds styrelse — kom jag
att i tid fråga vår Landssekreterare om hvad som fordrades att få pass i
detta af stadgar uppfyllda land. Med Guds hjelp skall väl knuten vara
löst på ett par månader — eljest är jag olycklig. — Jag återkommer till
H. Herr ärkebiskopen. Jag svarade honom utförligt, allvarligt, ödmjukt
och sanningsenligt samt skickade en afskrift af Bollnäsbrefvet. Derpå
fecks ett vänligt, om något bryderi öfver den förra häftiga, nästan
ärekränkande skrifvelsen vittnande, svar.
Jag håller alldeles med den tanken, att emigrationerna mot vester
vittna om en högre försynens styrelse. Det har frapperat mig, att både
högre och lägre personer, som ämna nu eller framdeles emigrera, yttra
att de göra det mycket för sina barns bästa.
Jag har äfven nyss fått bref från Tit. Hedström i Victoria, deri äfven
han yttrar sin högeliga åstundan att jag måtte komma dit och verka
Herrans verk, och säger uttryckligen, att han derom talt med »flere Svenskar,
som alla samtyckt och visat en hög åstundan». För att vara säker om
framkomst, har han med en månads mellanskof låtit skrifva 2 bref (olika
stilar utvisa, att han ej sjelf skrifvit).
Den ifrågavarande prestmannen heter Agrelius och har varit
Com-minister i Pelarne vid Vimmerby. Hur det för honom går, visar åtföljande
bref. Men det afskräcker ej mig, som Herren utvisar ett arbetsfält bland
nybyggarne i Norra Illinois.
Tackar på det högsta för det yttrade deltagandet i afs. på min k.
hustru och de små samt särdeles för uppmuntringarna att lita på Herren
och ej på oss sjelfva och vår vishet och förmåga. De behöfvas väl, och
1 S. M. S:s prot. 1846-49, 747.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
